Aftonbladet – 25 april 1837, sida 1

Fästmön från Hufvudstaden. Komedi i 2 Akter. af Prinsessan Amalia af Sachsen. Ni känner det sjelf, — ty jag förmodar att ers högförträfflighet någon gång i sin lefmad besökt en småstad, — hvilken olikhet eger rum emellan fruntimsmerna i detta slags städer och dem i hufvudstaden. — Rent ut sagdt, ni har funnit dem odrägliga, icke sant? dessa sedesamma kiåkvinkelsgratier med dubbla bomullshalsdukar ända upp under hakan och med kökssot på fingrarna. Ni har med den utsökta urbanitet, som är er egen, sökt inleda en konversation med dem, ni har framkastat en artighet, polerad och sprittande som en diamant, och ni har fått tillbaka en gråstem, ni har talat om sjette turen i frangaisen, om moderna balkostymer, om brunnsdrickning, om garnityrer och franska romaner, och fått svar om fyrskäftiga väfnader, om ljustjärnor oeh Lördagsmagasinet; ni har förmått den sköna att sätta sig ner vid sitt rödmålade klavr, naturligtvis för att spela någoating briljant, t. ex. af Moscheles, Herz eller -den store Pixis, ni har, för att göra ett val, bläddrat igenom notbunten väl tio gånger, och hvad har ni funnit? några afskrifna gammalmodiga valser, korset på Idas graf, med text i tusen bugter, några numror af Musikaliskt Tidsfördrif för år 1787, och den gudomliga och hjertsörande Såg mig ej välkommen; men ni har bållit god min och låtit den unga damen börjasin Ida; nåväl! innan sjette takten bar hon redan stigit upp och ursäktat sig att hon måste ut-i köket och se åt om grytorna; ty ni må ha kommit på förmiddag, middag eller afton, så hafva husets döttrar alltid varit