Aftonbladet – 25 april 1837, sida 1

befäl öfver redogörare, samt beklädt styrelseförvaltning. Advokatfiskalen hade bordt beIgagna sin instruktion för att å dessa embelsmän: yrka åtal. — Kammarrätten deremot hade långt för detta bordt finna, ätt den i tullen yppade balans icke lämpligen kunde utredas a de till tullverket hörande embetsoch tjenstemän, och derföre ock bordt hos K. M:t göra underdånig anmälan med förslag på tjenliga personer, åt hvilka utredningen kunde anförtros. Sedan d. 23 Mars äro flera skrifvelser mellan Tullstyrel-sen och Kammarrätten vexlade, och redar den 30 inkom Advokatfiskalen med sitt första memorial. Huru länge skall det väl nu draga tt på tiden innan Kammarrätten fioner au den icke kan behandla denna fråga conjunctim med Tullstyrelsen, så att sjeliva hufvudpersonerne, de som i första rummen äro för Tulluppbörden ansvarige, få räcka hvarandra handen, liksom frågan icke anginge dem. Vidare ser Kammarrätten af de från Tullstyrelsea sen längre tid tillbaka inkomne räkenskeper, att fel blifvit begångae, som drabba cheferne, och som bekräftas af Tuillstyrelsens skrifvelser, och åstadkommit en betydlig balans : orsaker som verknvingar äro alltså bekanta, skrifvelser äro med tullstyrelsen vexlade, den har fått del af Kammarrättens memorialer, Kammarrätten borde derföre längesedan hatva infordrat Tullstyrelsens förklaring, och remitterat denna jemte sit eget utlåtande till Kongl. Maj:t, för att få vederbörande aktionerade. Särskildt hade Presidenten af Billbergh bordt finma sig hindrad att i Kammarrätten taga minsta befatthing med tullmilet. Om Hr Presidenten slår upp 13 Kap. Rätteg. Balk. skall han finna jäfsanledningar i öfverflöd äfven for en mindre ömtålig än Hr Presidenten visat sig vilja vara. Vi finna väl, att Hr Presidenten ej varit närvarande under föredragningen af memorialet den 10; men vid de föregåenade tillfällena finna vi åter Presidenten icke irämvarände, och att frånvara är dessutom ej dett samma som att jäfva sig. Då vi här vidrört Advokatfiskalsembetet, som, shuru det kontrolleras ef ett Kammäårrättsrad , likväl representeras af ea enda person, vore det orättvist att dölja den svåra ställning hvari han sig befinner. Han hade uti memorialet af 7:e bordt yrka seqvester äfven å departementschefens egendom. Denne departementschef var hans högste förman, och då denne icke gör minsta min af att jäfva sig, måste man, sådane befordringslagarne nu de facto aro, känna sig böjd att öfverse den blyghet Advokatfiskalen, efter vår förmening, visat, då han ej gifvit sitt seqvesterpåstående den utsträckning, som grunden för detsamma otvunget erbjuder. Denna och flera omständigheter gifva anledning nog till den föreställning, att Justitizombudsmannen slutligen måste taga vederbörande under armarna äfven i tullmålet, och ehuru vi icke förhastadt önska honom mer att syssla än han väl kan medhinna, torde likväl eftertankan slutligen rättfärdiga äfven denna föreställning, Fästmön från Hufvudstaden.