Aftonbladet – 20 april 1837, sida 2

skulle alluing, som lägges sådana till last och cke kan bevisas, blifva åtaladt, så är det klart ; tt många af de mest karakteristiska dragen hos den förflutna tidens personer skulle gå förlorade, så snart de icke varit hemtade fråa det offentiga, eller kunde styrkas med juridiska vittnesbörd. Oss synes det att man må taga en sådan mnekdot för hvad den är, ett rykte elier en beättelse, som, i fall den icke vidare bekräftas, gäller hvad den kan eller jemt så mycket som oerättarems trovärdighet. Vi frukta således att Friherrn uti demna punkt af sin framställning ill någen del varit hänförd af den sårade känsla, som blifvit väckt af den bitterhet, med hvilken Frih. på flera ställen bhfvit behandlad af Skildringarnas Författare. Men vi blifve redan för vidlyftige i vårt föeetal och skola således blott tillägga ett par ord. Frih. visar sig ofta mindre nöjd med publicieten i allmänhet under sednare tider, och serdeles i dess förhållande till Friherrns person. Det är sannt att i detta förhållande ligger något oklart, men detta oklara försvinner, om man betämker hvad som passerat under de sednare åren: Friherros plötsliga afträdande från den offentliga banan, hbaus kort derefter begynta uppvakiwnngar på hofvet, flere gånger i tryck specielt upprepade betygelser af ökad högaktning och vanskap för den person, som står närmast thronen och anses äga det största inflytande på den vigtigaste delen af allmänna ärenderna: befordrings systemet, samt ändtligen äfven sjelfva Frih:s föte, på den kungliga namnsdagen. Huru kan väl Friherro vid dessa omständigheter begära, att allmänheten icke skall betrakta en man, som förr stått i spetsen för opposiuonen, med det slags misstroende, som alltid åtföljer en obestämd position? — Borde icke Friherrn snarare finna i denna uppmärksamhet och denna ore ett smickrande bevis att nationen ännu minnes den tid, då Friherrn uppträdde med kraft och verksamhet för dess bästa? Tiden har väl på de sedermera förflutca åtta åren gått betydligt framåt, men ännu vill man ogerna tro att Friherrn derföre skulle hafva utspelt sin roll i det offentliga, och minst af allt, att endast den ölsade högaktningen för en af de perso ner, som representera det system, hvilket Friherrn fordom bekämpat, skulle dertill vara orsakea. Se der omständigheter, hvilkas giltighet Friherrn omöjligen kan dölja för sitt eget i sjeltva verket varma och fosterländska hjeria. Han måste inse, att de ställa honom i en tvetydig dager, emedan i offentliga ämnen kan hög aktning eller vänskap, offentligen uttalad, icke gälla den enskilde mannen såsom familjemedlem eller umgängesman, utan den offentlige mannens politik och grundsatser; och om detta skulle vara orsaken till Hr Friherrns missnöje med pressen, åtminstone den del deraf, som representerar tryckfriheten, så är det i vär tanka icke pressen, utan Friherrn sjelf, som är att beklaga. Den ifrågav. uppsatsen lyder som följer : Till Hr Expeditions-Sekreteraren Askelöf,i dess egenskap af Redaktör för tidningsbladet Svenska Minerva Herr Expeditions-Sekreteraren Askelöf har, uti sitt tidningsblad Svenska Minerva för den 22 Mars, sökt gifva allmänheten någon förlustelse, genom anspeglinge n af den låga litterära bildningspunkt, å hvilken Friherre Anckarsvärd i Hr Askelöts tanka skulle befinna sig, då han förevisas såsom i författare-manär ingalunda framom, men väl efterstående an löjlig länsmanskungörelse. Herr Askelöfs rättighet, att på ett sådant sätt af argt uppsåt, och under synbar afsigt, att inom den bildade verlden nedsätta och skada Frih. Anckarsvärd, samt att, såsom medel dertill begagna några af honom i egenskap af privat-man, vid sitt eget bord, uti sitt eget hus, anför ett sällskap bjudne g gäster föreslagne skålar, r hvad som i första rnmmet framställer sig för granskninge n. Herr Askelöf har aldrig sett något af de ssa, genom honom förlöjligade pref å Friherre Anckarsvärds låga bildningspunkt, tecknade af dess egen hand, eller ens lörsedde med dess namnteckning; och någon billig domare lärer väl icke kunna lasta hvilken författare som helst, för de skrifeller tankefel, som uppkomnit ge nom af författaren icke föranstaltad afskrifning, ller för skrift, som utan dess vetskap blifvit all mängjord. Trycklrihe tslagen förbjuder Boktryckare, att röja örfaltares namn och hemvist, då sådant honom ej af lomaren lagligen ålagdt är: Tryc kfrihetslagen ålägger straff, efter Missgern. Balk. 8 Kap. 3 4., eller ärans örlust för Boktryckare, som utan författares tillstånd less namn en skrift åsatlt. Samhällsordningen och hederslagen fridlysa de enkilda kretsarne från publicistens forskningar, och fricalla inom dem förefallande tilldrage Iser, ifrån instälelse inför opinionens domstol, så framt icke brott mot allmän lag, emot sedlighet eller anständighet lifvit begånget, då i alla fall, undersökningen vid la a domstol a den samvetsgranne Publicisten afvak2 3 3 3