Aftonbladet – 17 april 1837, sida 2

nolika ändamålet med en dylik anmaning, det förekommer, att Grefve Löwen, sedan Lindh inträdt i rummet, i början endast fordrat, att Lindh skulle bedja om förlåtelse, för det han förolämpat en rid Husarkorpsen tjenstgörande gretve Hamilton; altså och enär, vid sådant förhållande, det Lindh sedermera tilltogade våld, dertill grefve Löwen uppgifvit såsom orsak den hetta, hvaruti han råkat genom Lindhs vägran at fullgöra en så beskaffad atbön, icke kan annorlunda bedömas, än som det der blifvit i brådskilnad utöfvadt, finner Kongl. Hofrätten, det grefve Löwen i detta mål icke är till svårare ansvar skyldig, än att han, som å värdshus oqvädat Lindh och tilldelat honom flere slag, hvilka, på sätt Rådstufvurätten yttrat, kunna till tolf antagas, och vid jemförelse af det utaf Lindh företedde läkarebetyg med vittnesmålen, böra anses hafva, hvarje för sig, medfört åkomma, skall jemlikt 35 Cap. 3 och 60 Cap. 6 Missgerningsbalken samt Kongl. Förordningen den 1 November 1752 böta för hvarje slag fyra daler silfvermynt med en Rdr sexton sk, och för oqvädinsord tre daler med en Riksdaler, eller tillhopa sjutton Riksdaler Banko; hvarjemte Grefre Löwen skall med det af RådstufvuRätten stadgade belopp Femtio Riksdaler banko godtgöra Lindh för sveda och värk samt läkarelön. I fråga om åtalet emot Ryttmästaren Westfeldt, den af bemärlde ryttmästare och grefve Löwen mot Lindh förde reconventionstalan, de Westfeldt, Löwen och Lindh ådömde böter, enligt 14 Cap. 7 4 Rättegangsbalken, samt den Lindh tillerkände ersättning för rättegångsutgifterne, pröfrar Kongl. Hofträtten rättvist Rådstufvurättens utslag att gilla; men någon anledning att på sätt, RådstufvuRätten förklarat, öfverlemna Handlingarne till Kongl. Maj:ts KrigsHofrätt, anser Kongl MHofrätten icke vara för hand, hvadan Rådstufvurättens derom meddelte och af Lindh härstädes Ööfrerklagade utlåtande undanröjdes. I öfrigt och då Landskancellisten Svante Falk, som härstädes föllföljt Lindhs besvärstalan, i den ingifne och af Falk undertecknade besvärsskriften, inblandat hvad till saken icke hört, varder Falk derför, jemlikt 14 Cap. 5 Rättegångsbalken, fälld att böta tio daler Silfvermynt med tre Riksdaler 46 sk. bko.