Aftonbladet – 15 april 1837, sida 3

honom huru han bar sig åt för att göra sig fr från sina jernringar och kedjor. Detta ville har visa genom ett exempel. Han var då fjättrac med mycken omsorg, och armarne omgifaa a armringar, hvilka samwmanböllos af en kedja. Inom några minuter lågo jeruza på goltvet, och Zzxun var fri. Man anmärkte då, att han medc våld hopdrog flata handen, hvarigenom mä ven blef lika så smal, som armens nedra del, och lösgjorde sig. på det sätter från ringarna. Man beslöt mu vidtaga ytterligare försigtighetsmått, för att förekomma hans flykt. Han sattes i ett rum, som hade intet fönster; hvardera aj ringarna, sem omslöto hans armar, fastgjordes i muren medelst ett hänglås och en stark jernstång. En post ställdes wianför hans dörr oeh en af vaktkarlarna öppnade kvarannan timma på dörres, för att underrätta sig om fångeus tillstånd. Ieke destomindre försted Zaun att återtaga friheten, hvilket lyckades henom på följande sätt: I det rum, der han inspärrades, hade förut varit en kakelugn, Kvilkem man Berttagit och tilkäppt hålet efior pipan. Detta märkte han snart. Ham lyckades att befria sig från armbamden och uppklättra till det igenmurade hålet — huru detta skett, är svårare att förklara, emedan det satt 7 fot högt från golfvet och i rummet ej fanns någon möbel. Genem em besynxmerlig händelse hade kakelognspipamn varit anbregt i en skottglugg, hvari ferdom em kanon legat. Zaun umdanröjde smart det murbruk och stenar, som tillstängde öppniogen, och msärkte mm att han befanr sig öfver en väg, hvarpå vakterre gingo 24 fot högt öfver marken. Han instack nu i en spricka på muren den jernstång, som förut fasthållit hans kedjor; af ullen i sim madrass och en del af sina kläder, gjorde han i bast ett slags rep, hvarmedelst han kunde hissa sig hed 15 eller 20 alnar. Under honom gingo likväl tvenne skildtvakter. Zaun, som är utomordentligt vig,! försted dock undvika dem på det sättet, att han gaf en svängande rörelse åt tiget, hvarigenom han kastades ned på ett litet tak, och klättrade sedan: öfver den yttre muren. En enda timma var honera meg, att verkställa allt detta, hvilket skulle förefalla otroligt, om det ieke vore tillräckligen bestyrkt. Hans flykt skedde kl. 10 em aftenen. Klockan 114 såg en Engelsman, som bor i en af Kölns förstäder, en halfnaken persen inträda sitt rum. Blif icke förskräckt, sade denne ill Engelsmannen, jag är Zaun; jag har beodt detta hus i 6 månader, och har lemnat nin skatt gömd i er källsre. Gif mig några läder.? Engelsmannen, bestört öfver dennat öreteolse, och rädd för mågön våldsarghet, emedan mannens namn var honom alltför väl skant, skyndade att lyda. Zaun klädde sig, ick ned i källaren, åtföljd af Engelsmannen ch fann derstädes i ett böra, ett stycke med i orden, en pung, full med en mängd guldmynt. lär han gick, sade han till värden, att denne; u kunde berätta hvad som passerat, för hvem an ville. L Några dzgar derefter skref Zaun från Retterl lara till auktoriteterna 1 Köln, att han befann sig id fulikemligt geg hälsa, och att ham nu är ade gå om bord till Lorden. Detta löfte är!, kväl icke nog att betrygga Koölmas innevånare; F medan man vet, att Zaun hyser en egen ! förkärlek! ; ör denna stad, caktadt alla de faror, hvarför I, am der är blottställd, och men fruktar sålunda , it smart återfinna homom inom dess murar. mm,