Aftonbladet – 15 april 1837, sida 3

(Införes på begäran.) Versar afsjungne vid ett till förmån fö Malmö Stads Fattig-Arbets-Inrättnin; uppfördt Societets-spektakel på Henne KK. H. Kronprinsessans Födelsedag de 14 Mars 1837. Hur skön är konstens kärlek, när han lockar 1 sorgens Öga fram en tacksarh tår, och lägger vämligt uppå Ifrets sår de blommor, han i paradiset plockar. Han glömme ej, att med sin makt förvandla de nöd-invigda till en nyttig slägt och jordens pestlaft till en balsamfläkt: hvad himlaburet är, må himmelskt handla, Ty se, der armod går sin tiggarbana, der gnäger döden uppå statens rot, och djerfvast är den nakna lättjans fot att trampa lagen och dess hvitå fana. Ö! låt oss rädda hvad som än kan räddas af land och folk från fattigdom och fall, att ej en strand må nås al Sundets svall, der grafvar blott åt lastens offer bäddas. Men sedlig skönhet i palats och, hydda sin krona bäre hela landet om: det är en stor, evärdlig rikedom, som kan oss lyckliggöra, kan oss skydda. Och bättre ej vår sköna dag kan firas, den ädla, hulda Josephinas dag, än då åt armods folk i glädtigt lag en krans af konstens milda blommor viras.