Aftonbladet – 15 april 1837, sida 3

HENRIK ZAUN. För ungefär några och trettio år eedan fanns här i Stockholm en på an tid beryktad industririddare af det sämre slaget, som hoepem ger det expressiva namnet tjuf. Denne hade den sällsamma förmågen att sammandraga sina lemmar, så att ham kunde tränga in genom öppningar, mindre än det vanliga omfånget af hans kropp, ech, likt kattem, endast behöfde få hufvudet in genom ett bål, för att sedan komma derigenom med hela sin öfriga lekamen. I Tyskland bar nu en dylik konstmär gjort sig namnkunnig. Hans namna är Henrik Zaun, och hans tilluama Kölns Cartouche. Intet färgelse, inga galler, inga bojor qvarhålla honere, je försigtighetsmått man vidtagit, att förvara honom, har hittills visat sig fruktlöst. Han ör al en fin och ytterst smidig kroppsbyggaad, derjemte slug och tilltagsen, och iner såledea lika mycket bekymmer hes auktoritelerna, som hes innevånarena i dentrakt; han ; välja till skådeplats för sina bragder. gen arresterades han i Dässeldorf. En : af embetimän ech läkare fick sig att urdersöka hans fysik. Långt ifrån ant finna sig häraf besvärad eller förargad, yttrade Zaun tvärtom den största beredvillighet att gå ti ihanda med alla möjliga upplysningar om sig sjelf. Han visade först ati hans lemmar ägde en slags hopdragningskraft, hvarigenom kan, näston efter behsg kande förlänga eller förkorta sig, göra sig tjockare ella smalare. Man frågade