Aftonbladet – 15 april 1837, sida 2

ee eg VILI SASUIRN UM. Pp Ila EIN FSRIGRIIDESE framför andra stågds, anföres att danska Bibeln blifvit öfrersatt af en belönad student.y LITTERATUR. Bibliothek för Krigshistoria och Krigskenst af H. Hamilten och Otto Petersen. Första häftet. Kriget, denma förödande giscel öfver folkslagem, men på amdra sidan sem oftast enda utvägen att skydda frihet, sjelständighet och allt. hvad mennmiskan äger dyrberast, har hittills nästan alla åldrar igenom, tyvärr, utgjort menniskeslägtets nästan vigtigaste angelägenhet och ett af de hufvudsakligaste ämnen för smillets an strängning och häfdernas målningar. Det är således ej underligt, att krigarens yrke blifvit upphöjdt till ena konst, och jemförelsevis en af de svårlärdaste och mest komplicerade af alla. Nästan alla veteoskaper, fysik, kemi, matematik oeh histeria, hafva måst lemna sina bidrag till dexna konsternas komst — som exsem utdelar diademer och riken — den att i stert mörda sina likar. Oseh under ett sådamt förhållande måste krigarens underbyggnad vara högst mångsidig, så vida bam verkligen inträder i detta stånd med afsigt att vid hvarje tillfille gagna sitt fädermesland med mågot mer än blott soldatens tapperhet, hvilken visserligen i sednare tider, så väl som fordom, är en eumbärlig egenskap hos krigaren, Osck i intet stånd är nödvändigheten, att i god tid skaffa sig hela den uuiversella bildning, som erferdras för metiern, större än i krigsyrket; ty har krigets ge;.nius en gång svängt sin blodbestänkta fana, så kunma dess skördar inträffa så bastigt och våldsarat, att imgen krigare vet, huru hastigt han blifver kallad. på en plats, der de jinsigter, hvaraf ham förut på sin undererdnade plats ej kande något behof, nu blifva för honom oumI bärliga, och der saknaden deraf kan medföra stor elycka. Dessutom är äfven krigaren medbergare och kan ej frikalla sig från ait äga alla de medborgerliga kurskapser, som fordras af hvar och en biidad menniska, blamd hvilka historiens studium ingår såsom ett af de vigtiIgeste. Det allmärnaste och vigtigaste af häfderna måste naturligtvis vara kändt af en kvar, men dessutom kafva häfderze flera grenar, hvilkas speciella studium fordras af serskilda stånd. Om juristen och administratören fäster sig vid statistik, statsrätt och finanslära, den egentlige litteratören vid kultarhisterien, och så vidare, så har krigaren ett eget fält sig anvisadt i krigshistorien, hvars grundliga kämnedom han aldrig ken umbära, om han vill anses för militär. Till och med de äldsta folkslagems krigshistoria är af vigt, och den imvändming, vi stundom hört göras, att dess känngdera ej bohöfves för mutideos officerare, härrör, limdrigast sagdt, blott af! ytlighet eller håglöshet. Maw föreställer sig krutets uppfioning visserligen alltför vigtig, om man anser intet af gamla tiders krigskonst kanna begagmas för dem nya. Tvertona hafva från Morivz af Oranien ända till Napoleons tider nästan alla utmärkta fältherrar fått sin första bildning: ur Grekernes och Romarues skrifter, och taecksamt vårdat dem sem sina lärare. Äfven inom krigens på vexlingar så rika emråde återkomma ofta samma femomener från äldre tider. Saämma Schyter och Parther, som förstörde em Darii och Crassi segervanda härar på Ukraines och Mesopotamiens slätter, höllo sedermera, med föga förändradt krigssatt, genom sina stamförvandter, kossackerna, Napoleen varm vid Bouredine ech Bersezina, fördrefve honom ur Ryssland och bidrogö slutligen till Europas befrielse. Ioka vigtig blir den gamla krigshistoriens geografi för den bildade krigaren. Samma pass, som öppnrade för Alexander ingången i Indien, begagnades ej längesedan af Sehah Nadir till Hindostane cröfring; från St. Jean Påcre, fram trängde så väl Saladin som Ibrahira Pascha till Palästines eröfring, och många gamla i Grek. land berömda positioner ech orter hafva erhillit. ay märkvärdighet genom Mygrekermes fril beissirid. I i ! I Det är i anledning af dessa reflexioner vi förmoda, att det arbete, vi här ammäla, skall Vara en ej evälkommen skänk våra kris gare i — ja tll ech med iaressant för alla kistoriens I vänner, så fänge det leomnar bidrag till äen allmänna krigshistorien. Författarnes plan tyckes väl anlagd. Under det de, enligt sin uppgift, lemna de skrifistäl-1 ar