kommo Satrapernas hustroppar. Den efier de enkla decimalsystemet inrättade militärorganisa tionen af Perserna, hvilka alla voro skyldiga til krigstjenst, jemte den stora mängdea af aomad folk, som Perserne med lätthet fingo i sin sold förklara lätt den hastiga uppsättningen af dera härar. Provinserna lemnade in natura allt hva: som behöfdes till krigshärems underhåll åt Sa trapen. Sedan Persiska riket hunnit sin ofantliga vidd, voro allmänna uppbåd så godt som emöjliga, hvartill amnars de underkufvade folkslagen måsie inställa sig; endast tvenne gånger ble det frågan derom i Darii Hystaspis och Xerxi: tid och båda gångerna uppförde despetismen et skådespel, som visade inskrämktheten af dess allmakt. Persiska inafanteriets rusteiog — den fjelliga lifrockem, vidjeskölden, sebeln och bigen kunde vara nog att försäkra dem segrem mot Asiens nomader, men var aldeles etillräeklig i striden met det Grekiska kepparklädda infanteriet. — Författarne sluta denna förste del med et: sammandrag af dem Persiska krigskistorien från Cyri första uppträdande till Darii Codomaani Till författarnes förtjemster af grumdlighet oeh studium af sitt ämne, kommer äfven den af en vårdad och lättläst stil. Vi hoppas således att detta arbete skall fimnas förtjemt af bifall så väl bland militärer som andra kömnare och älskare af kisterien, och att fortsättningen häraf med nöje skall emottagas, hvars imnehåll maturligtvis måste blifva än mer interessant, då frågan blir om Greker och Romare, hos hvilka krigskensten först till fullkemlighet utbildades.