Aftonbladet – 14 april 1837, sida 2

WMan icke lika vill, förrn man kan tänka lika. Uti N:o 59 af det Sjette Aftonbladet för innevarande år, har redaktionen, jemte ett förord, infört en artikel, ställd till redaktionen af månadsskriften Fosterlandsvännen, angående fylleriets utrotande. I anseende till redaktionens yttrande i förordet att nyssnämnde månadsskrift, så vidt redaktioner I känner, skulle med första nummern hafva upphört. kunna vi upplysa, att flere nummer redan utkommi och finnes att tillgå i Holmbergska bokhandeln, ätvensom att månadsskriften oafbrutet fortfar. Hvad nu beträffar sjelfva artikeln, så anser insändaren Nykterhetsföreningar icke vara det säkraste medlet till förekommande och utrotande af spirituösa drycker, synnerligast bränvin, och yttrar: att di Nykterhetstöreningarne aldrig kunna blifva annat är frivilliga öfverenskommelser, så skall den sedlige och nyktre medborgaren förakta detta band (hvilket band?) och blott le åt den nesa, hvarmed Nykterhetsföreningarne vilja försöka att stämpla ett måttligt begagnande af spirituosa. Hvad är då att göra? säger han, jo, det nu fullväxta slägtet skall gifva exempel, opinionen skall förberedas, och det uppväxande slägtet vårdas. Men känner då icke insändaren, att Nykterhetsföreningarne, allt ifrån deras uppkomst och allt framgent, endast märkt fylleriet med lastens stämpel; att de hafra ovedersägligt bevisat starka dryckers giftiga egenskaper, dessa dryckers skadliga följder, äfven om giftet nyttjas måttligt; att de hafva inbjudit alla vältänkande menniskor, att deltaga i deras ädla arbete, genom exempel, genom goda råd, genom vård om det uppväxande slägtet. — Är detta något föraktligt band, någon nesa för sedlige och nyktre medborgare, något att le åt, något hinder att förena sig med nykterhetssällskaperna? — Nej visst icke, svarar insändaren, med hvarje rättskaffens oeh förnaftig menniska. — Nå väl, hvarföre anser då insändaren nykterhetsföreningarne icke vara säkraste sättet att utrota det onda? hvarföre skola de beles? hvarföre föreslår han icke något bättre och säkrare medel? Ja, det vet jag sannerligen icke, måste insändaren svara, men nog har jag haft för afsigt att få bort dessa föreningar. Men följ mig vidare, säger han, Månadsskrifter, och alla skrifter i dylik syftning, böra uppmuntra husfäder och äldre personer, att, genom frivilligt afsägande af bränvin och enahanda drycker, lemna de nppvräxande ett dagligt efterdöme om obehöfligheten deraf. Vi svare, att skrifterna om nykterheten hafva städse uppmuntrat en hvar att frivilligt afsäga sig dagligt bruk af bränvin m. m. s., till och med vid bränvinsborden, der vi dagligen se både manoch qvinnoköret genom exempel förleda barn ech tjenare att supa. — Ar det icke så? Och hvartill tjenar då, att insändaren föreslår åtgärder, som redan äro vidtagne? I sanning, det vet jag icke, måste insändaren svara. Men läs vidare, yttrar insändaren. Sodrmora skulle skärpta straff met slik liderlighet säkert vara allmänt välkomna och ändtligen fullkomna reformen. Mången husfader, på så sätt uppmuntrad (genom skärpta straff också?) skulle vida lättare och villigare afsäga sig bränvin, än nånsin dertill bunden af.en nykterhetsförening (?), emedan man heldre verkställer en egen fattad ide, än hvad genom tvång fordras. Anser då insändaren, verkligen, att skärpta