Aftonbladet – 14 april 1837, sida 2

Läsaren skall icke fiona något märkvärdigt i efterföljande citat, mer än sjelfva källan, hvartfrån det Jutit. Upsalakorrespondenten, den historiske, konservative Upsalakorrespondentea, har nu icke tålamod att vänta till dess tiden bredt sin konserverande mantel öfver wmissbruken, utan uttrycker helt godtroget sin fruktan att vissa af regeringen tillsatte embetsmän kunde undgå sin näpst derigenom att spåren igensopas, Stackars korrespodent! Han besinnar icke, att om spåren icke igensopas, skola de leda missbruken tillbaka ull de gubbar och grundsatser, för hvilkat konserverande den historiska skolan är oktroyerad: eller har numera den föregående tiden ingen del i den efterföljande? För vederbörande är emedlertid korrespondentens reflexion lärorik. Ty sedan han först anfört en mindre förseelse, för hvilken ban: påkallar ett mildare bedömande, öfvergår han till förbrytelserena af Vetterdshl och Hertzenbjelm och slutar ändsligen på följande sätt: Om hundratusentals Rdr af statens inkomstmedel förskingras, så att kännbara förluster kunna åbringas skattdragande medborgare, borde icke alfvarsam räfst befordra vederbörande till ansvar, och om än dessa vederbörande sti aldrig så högt, borde de väl skäligen undgå ersättningsskyldighet derigerom att spåren igensopas? — Säkert icke; helst mean utan tvifve inser att sådant skulle göra hvad män kalla ond bled, och den tid i Sverge lyckligtvis iek är vår, då lagarne liknades vid spindelnät, hvilka den svage fastnar, men den mäktige slå sig igenom.? Se der. ett förespel till de reklamationer re geringen skall hafva att vänta under uppskofve med de nu ifrågarande åtalen. Hvarje brott sling skall framställa sig som en martyr, oci göra en tillämpning af ordspråket om ds stor och de små.?