Aftonbladet – 14 april 1837, sida 2

trafflagar skola behöfvas, sedan en god opinion blifrit utbildad? Vi åter hafva en annan erfarenhet af nenniskolyrnet, och tro det dylika lagar hvarken biIraga till fylleriets afskaffande eller till egna ideer; om icke om straffet. För öfrigt, säger insändaren, lärer till det ondas utrotande åtga lika tid, som för dess införande och tillvext, eller ett halft seculum. Insändaren har antingen gjort en stor missräkning med sitt halfva sekel, eller ock är han okunnig om att bränvinet redan visade sitt skadliga inflytande i Konung Erik XIV:s tid, och att våra gamla krigslagar och författningar strängt beifra fylleribrott, hvilka icke voro så sällsynta bland sjelfva presterskapet. Men beträffande insändarens inbillade kraftyttringar mot nykterhetsföreningarne, så synes han höra till ett slags måttlighetsmån, hvilka (liksom mössjägarne voro, 1 fråga om politiska åsigter under den så kallade frihetstiden) äro obestämda hvilket parti de böra taga, den absoluta eller negativa nykterhetens. Han synes ej vilja förstå, att förening ger styrka, och att de obildade folkklasserna lättare ökrertyg sas om nyttan af nykter heten genom föreningar af kraftfulla viljor, än genow samlingar af skrifter, som snart torde upphöra, sedan nykterhetstöreningarne först upphört. Han behöfver dock icke hysa så stor truktan, så länge bränvinsintresset har Öfverhanden. Likväl beklage vi, att man kommit derhän, att den ena vill kasta Öfrerända hvad den andra uppbyggt; men villfarelserna förgå med generationerna, och sanningen stannar qvar. Det är imellertid en oeftergiflig pligt, att begagna alla lofliga medel för att påskynda öfrergången från det onda till det goda. Vi böra söka att väcka sedlighetskänslan så, att ett nyktert lefnadssätt blir en följd, icke af strafflagens bud, utan af nödvändighet i viljan, d. v. s. absolut sedlighet; men detta kan säkrast åstadkemmas genom bemödanden af föreningar af medborgare af alla klasser och vilkor. Dryckenskapsbegäret är en moralisk vanart, och kan alltså ej annorlunda straffas af lagen, än med af seende på dess allmänt skadliga följder; men som dessa till sina grader äro högst svåra att bestämma blifver också stiftandet af strafflagarne ganska vanskligt, skipandet lika vådligt. Deremot tro vi, att g0da. polislagar,, med kraft skipade, skulle mäktigt biträda nykterhetsvännens verksamhet. Ännu ett ord för Nykterhetsföreningarne. Vi vet: af historien, att genom anställda offentliga samman komster, hvarest man samtalade om de hufvudsakli gaste trosartiklarne, genom predikningar, genom bi belöfrersättningar, m. m. s8., försvägades öch tillin. I totgjordes den vidskepliga katolska envisheten ho : våra förfäder. Och, som vi veta, att den nu rådand dryckenskapen, om än endast betraktad såsom de: i sanna kristendomens och moralitetens argaste fiende är högst skadlig; så böra vi använda alla upptänklig tillåtna medel, till hämmande och afledande af denn j syndaflod, hvars påträngande kraft blott genom e I större motkraft kan återhållas. Denna motkraft ans vi vara upplysning ech förenad vilja, som yttrar si u en, så vidt möjligt är, allmän, ieke splittrad, uta; j gemensam, personlig medverkan för det vigtiga ända målet: en förbättrad sedlighet genom fylleriets utro tande.