Aftonbladet – 22 mars 1837, sida 1

nator kan anklagas för de meningar, ham yttrar ander ktöfnizgen af sitt kail. Förslagete tredje afdelning bestämmer Kerungen3 prerogativer och åligganden: hans person är helg och hans germiogar utan ansrarighet, hvilkea deremot drabbar minisirsrme alisna; boaom tillkommer, att sanktienera och utfärda lagar, att utnämna till embeten, att förklara krig och slata fred, dock med wilkor, att meddela Cortes hit börande dokumenter och underrätta dem em skålen; han för befälet öfver rikets arsEer och fMoitor, och afgör diplomatiska och ktommereiela angelägenhate:; utau Cortes samtycka kam han Lkväl icke resa ur landet, dit inkalla främmande trupper, förmöla sig, ivgå alliznssubsidieeller handels-traktater. Ar rögenten en drottnimg, så äger hennes gemål ingen del i styrelsen. Ministrarne kunna vara PRATA VR ENGELSKA MINISTERENS PLAN FÖR AFsa SKAFFANDE AF KYRKOSKATTEN. CEDå vi för ett parådagar sedar redogjorde för kafvudsakliga innehållet af denna plan , lofvade vi alt återkomma till utvecklingan af motiverna för densamma. Det var Skattkanemarkauslernm Hr Spring Rice, sem å ministerems vägnar uppträdde med förslaget i Underhuset, och ur nans tal meddela vi här nedanföre hvad sem synes oss erforderligt, för att angilva dem synpunkt, hvarifrån ministeren betraktar derna vigtiga fråga. Hr Spring Rice fästade först Husets uppmärksamhet på huru högst vigiigt det vore, att förändra den mu gällande lagstiftningen i afse-! ende på kyrkoskatten, och förklarade att fråga. vore om ingenting mer eller mindre, än att skaffa landet lugn och fred i afseemde på reli-: glonsangeligenheter. Visserligen vere det för-. knippadt med många svårigheter, alt komma; till ett slut i denna fråga, hvilka svårighster ännu mera ökades genom märvarande tids egua, förhål!anden. Om man kunde göra sig den för! hoppuisg. att öfverläggningarne i ämnet fördes utan pariiskhet, utsm passion, så kunde men,: oakvadt alla svårigheter, säkert räkna på en lyck ; hg utgåug; men då man toge i betraktande karakieren af dem tid, i hvilken vi lefva i sya-: vmhat då mar öfvervägde, att hva:je möjligt tili fille kogagnades för att uppkhäfva repet ats kyr-! kan vore i fara, så kunde mans ej awnoat, än an-: se svårigheisrme för ganska betänkliga. Deriö i re borda regeringsm också fravafer allt förklara, att den ifrågavarande åtgärden alldeles icke vo-: re föreslagea i mågom mo: kyrkan fiaudtlig anda, ; utam tvertema att regeringen vore af den åsigt,! att förslagets antagande icke bleit skulle befor-: dra menasklighetens allmäsna intressen, utam serskildt trygga kyrksos iniressea, och ställa dem på säkra graudvalar. Sedan Hr Spring Rice Oomnameat, att en mängd petrioner inkommit ti!l parlamentet om afskaffsnda af kyrkeskatten, an näckte ban, att redan sättet tor demna skatis uppkomst och imdrifvarde låegt ifrån att för snkra kyrkas om en fond till underhållande af: dess byggnader, hvar!till kyrkoskatten specielt är: bastömd, blott ästadsom so-dainvgar och miss-: Deje. Kyskoskatiem besiutes och utskrifves! på vissa bestimda tider, genom en sockenstäm-; I ma, til hvrilkea i Englsud kallas, icke såsora i: I land bleit ledarköterne ef den rådsnde kyrkan, utan ala Kosungers usdersåtare, utse afseende ipå hvad sekt de silhöra Dessa sockensiärmmor, hvilka åhsen försyes, äga icke blott att be stäms beloppet af dem ifrågavarande beskattlnia gen, utan fiven alt afgöra huruvida en sådan beskatroieg öfver hufvud skall äga rum eler ej I I i i j j lech det är derföre ganska naturligt, ett hvarje: år eu bitter strid föreyar sig emelisa Dissenters och Eviskopaler i alla detar aflandet, eo strid, som på många ställen alideies icke haft tull resulist att öka kyrkans stabilitet. Ingen amen lån den, som vore blind, kumde derföre fional I fortfarsndet af sakernes märvarande ställning en-j igt med kyrkans intresse, och max kunde : föra exempel nog, ati striden om betalmug eliller ieke-betalmag af kyrkoskatten blivi. o iniedelba ligen föorgerflig för kyrkan. Hr Spring Rice ingiek nu i några specialiteier i afseende i händelser, som tilldragit sig vid sockenstämI mor i Skeff Id och Manchester. På förra stallet kade det vid tvenne serskilda sockenstämIor nära nog kommit till slagsmål i sjel! va I kyrkan — ivenne personer hade med fysiski fetyrka stridt om ordförandsplatsen, och den ene medlemmar af båda kamrarne. I hvarje pro-! lvins skall en provincial-adseinistration inrättas,