Aftonbladet – 22 mars 1837, sida 1

Iförsökt vräka den andre ur stolen. På båda ställena hade en öfvervögande majoritet af för-samiingabecerre förklarat sig emot kyrkoskaten, och en sådan skatt derföre ej på flera år kunovat utkräfvas. Afven der en sådan be:katining lagligen beslöts, vere dess upphbärande i många fall förenadt med de allra största svårigheter, Vederbörande kyrkovärdar vigsde ej ens utskrifva desna skatt. Lagens stadganden, sådane de för märvarande bafinsas, kunua således äfven, för kyrkans eget bästa skull, icke b.babållas oförändrade. Hvad medlen beträffade att afbjelpa alla dessa olägenheter, så hade man allraförst föreslagit, helt och hållet afskaffa kyrkeskatten, och re — att imföra det så kallade frivilliga systemet, eller att kyrkormes underhåll skulls bero af frivilliga bidrag; men en sådan plan kunde Herr Sprivg Rice för sin del icke gilla. Amdra åter hsde velat, att endast lsad2möterne af den rådande kyrkan skulle beskattas för underkållkt af kyrkorna; men detta vore alldeles orimligt, ty hvad ville man väl göra ull probersten för att utfinna, hvem sem hörde till den rådande kyrI kan eller e ? Ett annat förslag givge ut på, att lägga em beskattning på inkomsterne af hvarje gäll; men det lägre presterskapet har öfverbuvud ej större årlig inkomst äm 250 L., eller, om man innesluter i beräkningen alla gäll utan undantag, 320 L., och en sådan imkomst tålte ej vid nigst afdrag. Ex annan plan vore att bestrida kyrkornes underhåll blott genom bänkhyrorm2, men derigenom betege man de fattige deras rättighet, att fioma platser för sig vid den allmänna gudstjensten. Amdra åter vilja gifva kyrkoföreståndaerne eller lekalauteriteterme rättighet att, utam församlingarnes hörasde, ålägga dem skatter; men sådant berde aldrig få ske. Lord Spencer (Altihorp) hade, då han var ledamet sf reinissgren, föreslagit i Underkuset, att bevilja 250,000 L. årligen till kyrkebyggnadernes uudserhåll, men huset hade icke gått im khärcpå, utan bxgäri framliggande al en annan plan. Man hade påstått, att hälften af kyrkorna i Englansl vore så förmögna, att de icke behöfde någon inkomst genem kyrkoskatt, och aut dat derföre vere em orättvisa, om dessa kyckor skulle bidraga till den andra hälfiens behof. — Hvad vu det förslag angick, som misisteren framställt, och vid hvers uppgöramde man maturligtvis måst fästa afseende på alla dessa invändniogar, så gick deisamma ut på a:t afskaffa kyrkoskattem, och att bestida kyrkornas underhili ech reparation med iekemstane af kyrkornas jordegerdom. Desta kunde lätt låta sig göra genom en bättre förvaltning af dessa egendomar, och genom användapde af de medel, som inflyta af bänkhyror. Denna enkla plan skulle icke minska inkemsterne för någen enda prestman. I fall den föreslagna? billen vunmne parlamentets bifsll, så komme ex kommissios, till större delen bestiende at andhge, at tillsättas för förvaltniegen af kyrkans läederisr; trenae aflönade kommissarier skulle gå kommissienen tillhaszda, af hvilka den ene komme att utnämnas af erkebiskepen ef Canote;bury, och de båda andra sfkronan. Den förhöjda irkomst, manm beräknat af kyrkornas jord, skulle vinnas genom ett bältre för alningssätt, och högre arrenden än bittills. I fall 12komsterne öfverstege 250,000 L., den summa, som årligen erfordras för kyrkornes unde:håll, så skulla öfverskottst anvärdas tril förbittrande af inkomsterne vid de mindre pastoraten. Bänkhyra skull: erläggas, liksom hittills sket, och inkomsten deraf hufvudsakligen användas de till, att förskaffa fattigt folk platser i kyrkorsa utan Rågen afgift. tens är YR ERA AttRR RÖ— KU t—-—3H-— —————— — RUN