Aftonbladet – 23 februari 1837, sida 1

GEA var ta anfört, och att försvara Hr Jackson, hvars argumenter han hutvudsakligen repeterade. Han åhördes med föga uppmärksamhet, och slöt med att påstå, att det Lord Lyndhurst af nationalassociationen i Irland gjorda skymfliga tillmäle antingen måste återkallas eller aftvås med blod. Hr Koebuck tadlade den otillbörliga häftighet, hvarmed debatten blifvit förd af talare å båda sidor, och hvarigenom Husets värdighet led, utan att någotdera partiet derigenom vann det ringaste. Här vore fråga om Irländska regeringens handlingssätt i allmäshet, och icke om enskilta personliga tvister. För öfrigt försvarade Talaren OConnell emot Jackson, och vederlade den åsigtep att Irländska folket icke skulle hafva nog förstånd att styra sig sjelf. Han utvecklade burusom principen af sjelfregering vore principer i Brittiska statsförfattningen, och uppmanade ministrarne att, stödjande sig mera på folket än oppositionens eftergifvenhet, drifva igenom billem, för att äfven i Irland införa deona princip. Låten ej — så slöt han — ett jota af billen falla; utvidga den ännu mera, om J så finnen ör godt, lät den passera detta Hus, och om den ädle Lorden sätter ministtrens öde på denna bills öde, så fruktar jag ej för resultatet, cke ens i det andra Huset. (Hör! Hör.) (Slutet följer).