Aftonbladet – 23 februari 1837, sida 1

att befordra större ordnieg, ett bättre handhafvarde af lagarne, och att sprida ett mera allmänt förtroende för regeringen. Men oaktadt billen medfor alla dessa fördelar, och fastän den rekommenderar sig genom så mycket, så rekommenderar jag den dock hufvudsakligen åt detta hus, åt Parlament2t, emedan jag anser densamma för rättvis. — Lord Russeli uttalade dessa sista ord med höjd stämma och särdeles eftertryck, och satte sig nd under höga bifallsrop, hvilka räckte flera minuter. Hr Jackson tog erdet efter Lord Russeil. Han kunde icke irse, att unionseller emancipations-akten på något sätt blifvit kränkt derigenom, att billea blifvit förkastad förliden session. Hvad man hade för afsigt med billen vore ingenting annat, in att lemna municipalmakten, som hittills varit i protestanternes händer, helt och hållst i katolikernes, icke att fördela denna makt epartiskt. Talaren utfor nu Zanska häftigt emet: Lord Mulgraves administratian; väl bade antalet af brott minskats, men dels vore detia icke Lordens förtjenst, dels vore detta förhållande blott . temporärt, och den knappt stillade stormen kunde så mycket häftivare åter bryta löst. Mer det sämsta och oräitvisaste, som regeringen och Lord Mulgrave gjort, var, att de upplöst Oranielogerne, då de deremot tolererade National-associationen, hvilken vore ingenting mer och ingenting mindre än ett återställande af den gamla katholska associationen, ett permanent uppror emot landets lagar, och en sammansvärjning mot den biskopliga I kyrkans presterskap. Och en sådan association gynnade regeringen, 1 stället att tillintetgöra den! Då katkolkernes emancipation beviljad:s, hade. man sagt att derigenom skulle blifva slut på all! orolighet i Irland, och att OCovnell skulle å-: tergå till sina fredliga sysselsättningar. Men i stället såg man nu raka motsatsen. Apgitationen hade formligen organiserat sig i natiopal-asso-! ciationen, hvilken bildade en ny regering, kontrollerade vicekonungen , och nästan redan bör-! jade utskrifva och uppbära skatter. Tzalaren anförde här: åtskuliga fall, då ansedda ledamöter af associationen blifvit befordrade ull vigtiga poster inom adrzinistrationen, utfor på oet! skarpaste deremot, att en viss Hr Pigott, som! var katbolsk advokat och medlem af associationen, blifvit utnämnd tillregerings advokat, och förklarade sig vi!ja bevisa alla de anklagelser han framkastat, så vida Huset ville tillsätta en undersöknings-kommission. — Till slut protesterade han högeliger emot det beslut af nat onal-! associationen, hvarigenom Lord Lyndhurst för-! klaras för en fiende till Irland och Enogelska krenan, och erböd sig att bevisa, det Irländ-! ska regerivgen missbrukat den henne tillkommande rätbgheten att göra nåd. (Hör! Hör! Hör!). Hr OConnell sade, att han aldrig åhört ettj tal med så stort nöje, som den föregående talarens; ban fann deraf huru långt Torypartiet drei sitt ofog. Det vore nu bevist hvad man; förde i skölden emot Irland, att man icke ville; unna detta land någon ro, förrän Irlandska fol-! ket blefv2 utrotadt. — Hvad de personliga an(all angick, som Ar Jackson tillåtit sig emot! Talaren, så var det under hans värdig! et att laga någon notis om dem, flan ville deraf gö-! ra en present åt motpartiet. Trodde man väl, att Talaren kommit till de år han nu hade, utan alt känva värdet af dylik smädelse (höga hbi-i fallsrop), utan att veta uppskatta värdet al sn I fall från personer, hvilkas bifall skulle utgöraj. ett tadel? (Rop: till ordning!) . Husets Tallman anmärkte, att Hr OConnelil. väl kande hafva blifvit retad genom Je: anfall, , j för hvilka han varit ett förem;l, men han finge dock icke glömma, att debaiterne i Huset miste föras med moderation. . Hr OConnell fertsatte nu sitt tal med något), mera lugn. Han fann af hvad Hr tfackson ytt; rat, att Tories än ytterligare upptäckt ett skäl att utesluta från embeten i I.land, nemligen om den sökande tillhörde mnational-associationen. Hvarje medlem af denna association skulle sin ledes, efter Hr Jacksons åsigter, vara disqvalificerad för ett embete. Emellan den förra katholska associatiogen ech den närvarande matio-t nal-associationen fanns för ofrigt blott den likheten, att de båda voro allmänna förenirgar för Irländska folket. Den nuvarande associationer hade blott blifvit stiftad för tvenne sveciella, på förhand bestämda, ändamäl, och så snart dessa ändamål ernåtts, skulle associationen upplösa sig; alla andra ämnen än reformera inom Municinal ach tjondeväsendet Vvo