Aftonbladet – 23 februari 1837, sida 1

pt nd PETRI KN IATAA VEGSKDART BS KAN DEBATTEN I UNDERHUSET RÖRANDE DEN FÖRESLAGNA REFORMEN AF IRLÄNDSRA MUNICIPALITETERNE. Fortsättning af Lord John Russel!s tal. Talaren vidrörde nu speciellt en annan förebråelse, som Tories gjort Lord Mulgrave, nemligen att han icke vidtagit några åtgärder emo! den af O Connell stiftade Irländska National-eassociktionen. Lord Russell förklarade att han skulle bhtva mycket bedröfvad, i fall han såge en sådan association i England eller i Skoitland; men om en sådan funnes i någotdera dessa länder, så skule han framförallt forska efter orseken hvarföre den tillkommit, och då sannolikt nödgas gifva samma svar som Lord Mulgrave i afszende på Irland: det är ynglet af eder egen orättvisa. — Tslaren uppläste nu nägra ställen ur Humes Engelska historia, hvilka bevisade att redan denne historieskrifvare tillräknade Engelska regeringen skuldea för de oroligheter i Irland, dem han beskrifver, emedan denna regering behandlat Irländska folket såsom framlingar och fiender. Hon har aldrig gjort boncessioner åt Irländarne, utan att dertill vara drifven af fruktan. År 1792 blef frländska katbolikernas petition icke ens lagd på Husets bord, for att sedermera tag.s i ofvervägande, utan afvisades med förakt, och förkastades utan vidare omständigheter; men året derpå, då England hotades af en Fransysk landstigning, bifölls samma petition, hvilken året förut blifvit afslagen. På samma sått hadz, bolt genom inverkan af fruktan, 1829 kaiholisermas i Irland emancipation blifvit beviljad. Hvad annan verkan kunrde väl detta hafva på felket i Irlaud, än att uppmana detsamma, att taga sn tillflykt til lika medel? Förlidet år, då billen hvarom nu är fråga, låg under parlamentets handlägg ning, hördes icke af någon Irländsk natiomalassociation; men knappt hade billen blifvit med förakt förkastad (i Öfverhuset) förran densa association hotande uppreste sitt hufvud. Det bästa medlet emot densamma vore, att b:hand la Irland på samma sätt som England och Skot:land. Talaren beklagade att denna association funnes, men han kunde icke sonat än tillstå, att tillräckliga skäl förefunnits för dess suftande. — För att göra slut på denna association, måste evklika behandling vederfaras Irländarne, som de öfriga Britterne, och ett medel dertill vore antagandet af den bil! för reform af Irländska municipaliteterna, som Talaren nu ämnade förelägga huset. Jag vill icke säga, — så slöt Lorden sitt tel — att denna bill är en panace för alla Irlands lidanden. Dessa lidanden äro af mångfaldigt slag; botemedlen måste äfven vara det; och lagstiftande makten, regeringen, domaremakten och folket sjelf måste lägga band vid verket. Men det säger jag eder. att om J antagen billen, fritt, i dess helhet och utan förbehåll, så kommer ett sådånt kandlingssätt att gälla såsom ett manifest, uttryckande edra afsigter emot Irland, och att hafva obe-. räkneligt välgörande inflytande. Grundsatserne i billen kännen J; det är användande af ett läkemedel, som redan länge varit rekommenderadt. J gifvenm derigenom åt ett folk rättigheter, dem J icke hafven något skäl att förvägra. Det sades, som jag vill minnas, en gång om en af forntidens stora män: Themistokles föreslår icke Athenienserne åtgärder för dat de äro nyttiga, utan för det de öro rättvisa. Jag, mina Herrar, föreslår en åtgärd. som är nyttig för Engelsmännen. Den skal gagna eder, eraedan den skall tillvinna eder folkets hjerta, emedan den befordrar våra landsmäns på systeröp bästa, emedan dem skall tjena