Aftonbladet – 22 februari 1837, sida 1

area gjorde ett högst bittert utfall mot CConnell, :om blott gjorde folkets elände till ett stöd för beordrandet af sina en:kilda afsigter, då deremot de engelske radikale arbetade för den fattige Irländarens verkliga lättnad. De enda medel, hvarmed ministrarne skulle kuona uppebålla sig emot sina talrika motståndare, vore att stadga goda fattig-lagar 1 Irland, att förändra hela lagskipnpings-systemet, stt stifta lika lagar för alla delar af engelska väldet, att icke egza någon partisk omvårdnad åt irländska kyrkan, att iofora sluten votering vid parlamentsvalen och att upphäfva reformbillens paragrafer angående skattebeloppet Då detts allt är uträtta-t hör hemma, nå de vända sin upmärksamhet på kolomierne och styra dem i samma billighetsanda. Då Wbhiggerne ingenting gjort, hvad böra då iradikalerne göra? Först och främst skilja sig Ifrån Whiggerna och tvinga dem in i Toriegs leder. Folket skulle då se, af hvem det verkligen represezteras i huset, och aut dess förfäktare utgtra minoritet ech måste så forblifva, ulls valmännen erhölle vederbörligt skyddvid utöfningen af sim. valrätt. Frågar man, om det är rätt gjordt af radikalerna att sålunda drifva Whiggerna ull det yttersta, så svara de förre: vi hafva gjort så många koncessioner åt Whiggerna, att det vore billigt, att de gjorde några åt oss. Radikalerne hafva aldrig eftersträfvat embetenr eller begärt något för sig sjelfv.; de hafva sett på folkets bästa, under det Whiggerne sett på sitt eget (Skratt). Talaren uttryckte sin meniug och sina afsigter; och han visste ieke, om han uttryckte någon annans. Han lät icke narra sig af smekningar och vackra löften. Vore miristrarnes handlingar riktiga, ville han understödja dem; men vore de det ej, skalle han opponera sig. Irländska kyrkobillen ämnade han icke understödja; irländska kyrkan måste i grund nedrifvas och dess tionde blifva allmän egendom. Detta måste ske genom demokraternz, ty ministrarne göra det aldrig, Innan det skett, finnes intet lugn för hland. Talaren skulle gå sin stråt rakt fram, icke frågande efter, om ministrarne bl-fvo bortkörda i morgun iag, och Tories rusade in.?