Aftonbladet – 22 februari 1837, sida 1

Rn Ran nn Rn tä Al sar ma skäl blef massan af Whkhigger reformvä el Det var för enskilda ändamål och uträkningsa np I såsom styrande genom sitt förbund med radik: aj lerna, som de kallade sig reformers. el Frågan är nu, hvad folket menar med refo mers. Man säger oss, stt radikalerne och Whi; -reformers öfverensstämde i två ting. kärlek t -Ireform och hat till Tories; och folket trodd glatt personer, sem hatade Tories, måste tillil -Ibata aristokratien, vara fiender till ansvarsli Istyrelse, och arbeta för makters tagande från c -Ifa och dess utöfvande tll de mångas förde 2 I Det trodde, att Whiggerne kommo till makte . för att afskafla ansvarslös styrelse, vare sig tijvärs eiler fiendes hand. Hvad ber nu varit re flsulatet af Whig-styrelsen? Genom en noga kör tnedem om allt, som ulldragit sig, harjeg lugn 1 jutan brådska eller illusion — jag inser fullk om 2 ligt betydelsen af hvad jag söger — har jag kom I i mit till den slutsats, att Whiggerne bedragit fol -ket. Deras ord äro ett, derzs gernvingar ett an Inat. De hafva velat föreställa RBeformers, me äro icke bättre än Tories. Whiggerne önsk bibehålla pluralitet i huset; fen hyad göra de för att bibehålla den? Genom att ingifva elle I förfakta förslag, som kunna bereda folket e -) möjlighet att med lättbet och trygghet bandl efter sina samveten? Nej. De hålla !andet i et tillstånd gränsande ull revolution , för att krin; valborder samla stora skåckar st menrniskor som skola rösta mot sina egna interessen. Di söka inbilla folket, att Whigypartiet är färaig att tilldela riket någon stor välgesning, för at förmå valmännen att ge det sina röster och och trotsa sina — husbonders — forfoljelser Deua är obamhertigt handladt af styrelsen Minvistrerne bibehållas vid makien genom er öfverretning i folkets sinnen; och landet hål. les i ett tillståud nära revolution, för att förejkomma hvad msn kallar Toriess inbrott, I Whiggerve inrätta reform-klubbar och associatiener, för ait bevaka valmanslängdernas upgörning. De vidtaga slla möjhga ätgärder, utom den rätta, för att förmå folket votera ärligt och otvunget. Ville de vinna detta ändamål, borde de afskalfla reformbillens paragrafer om skaitebeloppet och införa den slutna voterivgen. Om Whiggerne tro, att landet skulle befinna sig ilHa af den pu varande oppositiopers återkomst juill styret, hvarföre framuäda de då icke öppet joch gifva ärligt nationen medel i hand att uttrycka sin tanka? Må Whiggerna blott blifva, hvad de påstå sig vara, verkliga Reformers; och då behöfva de icke frukta för herrarna tvärsöfver. Jag lägger dem nuvarande styrelsens ledamöter till last, att de genom sina ränkor och tillställviogar hindra Jlaudets institutioner att framskrida och förbättras. De tränga sig fram säsom medlare mellan två stridande partier; och resultatet af allt hvad de gjort, har varit att bibehålla statis quo. Ju före vi äro ute ur detta tillstånd, desto bättre för alla klasser af H. M:s undersåter ! Telaren frågade sedan, hvad minisidren gjort för Irland. Det enda vore, att Lord Mulgrave bhfvit gjord till vice Kouung. Om honom kun de ej för mycket godi sägas. Men detta vore blott en lycklis händelse, som kuade tillintetgöras af doden, af en Jyckans nyck. I fråga om lagar och inrättningar, hvsd var derenoi gjordt, som kunde bibehålla Irlands lugn, i fal! några andra än liberale män komme till styret? Ingenting. Och hvarföre? Jo, emedan enda mediet att komma derhan är ett förändra Öfverhusets inrättning, eller att imponera på Lorderna genom en så stor pluraliter i Underhuset, att de ej vågade sätta sig mot folksombudens önskningar. — Kvarföre satte sig Lorderne sist. år emot Underhusets vilja? jo, derföre att den liberala pluraliteten i Underhuset var så. obetydlig och Lorderne väl visste, att de uton fara kunde vägra folksombudens beslut. Om den liberala pluraliteten i Underhuset stigit ull 200, hade irländska korporatiensbillen mött en timmas motstånd från Lordernas sida. Men ministrarne hafva gjort ingen tivg, för att undanrödja hindren för en ändamålsenlig lagstiftning. De neka hvarje förändring i Öfverhusets inrätining och gynva icke något förslag, som kan föranleda någon modifikation i Underhusets sammansättning. De böra således icke påstå sig vara Irlamds vänmer. i Angående Irländska tiondan, bade talaron der tankan, att deticke är bättre, om den inbeialas till en basbonde, vare sig protestamt eller katoLR 2m Ara de alabas af nun tastomtniaela nrecdtar