Aftonbladet – 21 februari 1837, sida 2

gilne missförhållanderne och statsolägenheterne, månne styrelsen skulle kunna åläsga Hr I. P., att ovilkorligen om vintern sysselsätta alla de armar. som han om sommaren behöfver; — att löna statfolk och legohjon så, att de ovilkorlige familjer med eler utan sälls rivtor och fjäderfä -—, eller ock, att åler endera mot tor brukarne förmånliga vilkor de hemman och lägenrheter, hvilka Hr TT. Ps funnit för sis förmånligare, all sjell bruka med stattolk, som regelerar i små nästen: — månne förbjuda ej allenast hö der,, utan älven Hr Tv Pa att Innehalva 1 mögenhet, som mölliaen, kun rältvisare fördelas; — månne befallv Hr TP. att ovilkorligen odia alla de förträflliga bdlingslägenhetor som tillätvenD 9? c o 29 vr tyrs ännu finnas på Hr T. Ps områden??? — Utan tvilvel vore Hr T. P. den förste att rättvisli: gen klandra ett sådant styrelsens ingrepp i den enskilda rällen. lr T. P. torde invända, att dess klander i denna fråga icke varit bestämdt riktadt emot styrelsig och sinv sen. Det är sannt, — icke bestämdt —; men ett af två, antingen emot styrelsen eller — Försynen —. I sedn:s we fallet torde man få tvilla, att Försynea till det allmännas båtnad låter Hr T. P:s artiklar i Af tonbladet på sig imponera, enär Hon i i alla lider syr nes hafva följt serdeles konservativa regeringssystemer; och man torde således få tro, att kland:et — minst sagdt, — bör anses onödigt. Man kan icke underlåta, att finna — minst sagdt, alltför oväntadt, alltför beskedligt af Hr T. P, att i slutet af dess Aftonbladsar tikel indirekt förklara sig ämna i komplott med Statstidningens Redaktion undanphålla allmänheten six opinion, rörande den högsta juridiska embetsförvaltningen. derest nämnde Redaktion upphör, att för sin allmänhet utvisa de förutan Statstidningens belysande törhända föga märkbara ljuspunkterne. — Hvilken mutfoimig hotelse?! — Anstår den en T. P.2? — Slutligen måste man anmärka, att man med det ofvan anförda ingalunda velat såra Hr T, P., utan endast ådagalägga, att Hr T. P:s taktik snarare skadar än gagnar Ppatriotismens sak, Hr Ti. P:s uppsatser läsas med intresse, troligen af alla, de må tillhöra hvilka åsigter som helst; men den sanna patrioten måste beklaga, att Hr T. P:s penna nediåter sig till klander, så mycket onödigare och kraftlösare, som det måste medpgilvas vara småaktigt och orättvist samt synbarligen fostradt under ögonblick af kinkigt lynne, Herr T. P, skulle med sin statsmannakunskap och skarpa öga kunna gagna fäderneslandet, om de med foglighet, rättvisa och tolerans användes till angrepp af de större lyten, som vidlåda vår Statskropp. Regeringen skulle då med nöje fästa sin uppmärksamhet vid Hr T. P:s mindre anspråssfulla, men af skäl och sanning understödda retormförslag — ja dertill tvingas —; i stället för att såsom nu af det orimliga och otidiga i klandret retas, tröttas, söfvas till konservations-systemet och derföre ursäktas af den billigt dömmande delen af nationen, hos hvilken Hr T. P. med en sundare taktik skulle finna sympathier,, — i motsatts med förhållandet nu —-. Patriot.