Aftonbladet – 16 februari 1837, sida 2

ta kontroller verksamt utöfvas och nöggrätin tillsyr hålles öfver Apothekarns kunskaper? Härtill svaras: de noggrannaste kontroller och den strängaste tillsyn med Apothekarens kunskaper kunna ej hindra, att ju han möjligen af brist och nöd samt likgiltighet för det samvetsgranna utöfvandet af sitt trälsamma yrke, då han derigenom finner sig bragt i de förstnämnde förhållanderna, kan tillgripa medel för sin existens, som ehuru för de sjuke af de menligaste följder, endast genom en lyckträlf kunna upptäckas, emedan just om han är skicklig i sitt yrke, han så mycket lättare kan dölja dem; och många sådana olyckliga omständigheter kunna i en framtid inträffa om ej genom en sådan åtgärd som den föreslagn, privilegiiköpen komma att upphöra, ty om de uppjagade priserna dervid skola korrigera sig sjelfva, inträffar samma förhållande som om de rent af förbjudes eller rörelsen lemnas fri, äfven om detta först elter en bestämd preskriptionstid skulle verkställ:s, nemligen att privilesiernes innehafvare blefvo ruinerade, emedan i första allet privilegiernas pris stiger till dess att räntan 3 köpesumman derför ej mera kan utgå afrörelsen och om de sistnämnde åtgärderna vidtages, deras värde plilver intet, och detta utan att innehafvarne derföre atnjutit nagon ersättning. Hvad slutligen Apothekarne sjelfve beträffar, så är det ganska sannt, att de genom denna åtgärd ej vinna någon befordran, men deremot kan det ej eller blifva fråga om att de skola skänka bort något, ty obligationerna må i allmänna rörelsen vinna kredit ellerej, de veta åtminstone att då privilegiiräntan behörigen inbetalas, så måste ock obligationerue så till kapital som ränta kunna honoreras och att de således egentligen endast årligen afsätta en del af sin behållning som de dessutom genom förhöjning a medicinaltaxan indirekt återfå, för att derigenom örekomma den totala ruin, som skulle blifva en följd af de, af reflexionernas författare ehuru aflägse, antydde åtgärder till privilegiiköpens upphörande och för att kunxa med lugn emotse de reformer, som i en framtid möjligen anses för yrket nödige. m— HK 0emmeemam em — —m oi om E2-—