Aftonbladet – 14 februari 1837, sida 1

sex 1 parlamentet nara ett hallt sekel, och rak nade sig till heder, att redan vid början af si politiska bana mera hafva tänkt och handlat öfverensstämmelse med den nårvarande tiden åsigter, än med de meningar, som då rådde Hen sökte bevisa detta genom framställning a sina vwotfa i de vigtigaste parlamentariska frågor, hvilka förekommit i Underhuset i hans tid, och förklarade slutligen, att triumfen nu syntes honom tryggad för folkets sak,-då man hade en välviljande ministere, som, om ock ej i afseende på Irland, dock i afseende på Storhritannien, gjort allt hvad en billigt tänkande man kunde önska. — Efter honom uppsteg hans medrepresentamt för Middlesex, Hr Hume. flan lade en särdeles vigt vid den sammankomst, i hvilken han nu talade, emedan densam.na innehöll ett talande bevis, att folksuveränitetens princip vore allmänt erkänd, i så mnåtto att en ledamot af landets aristokrati räknade sig till jheder, att föra ordet i denna försaraling , hvilken blifvit föraöstaltad för att offentligen framställa denna grundprincip i det 19 århusdradet. Om man gaf akt på den ifver, som öfverallt i landet visade sig för reformens sak, så kunde man icke tvifla på, att dess frukter numera voro tryggade mot hvarje fara. Imedlertid måste raan icke låta det komma till något stillastående. I synnerhet borde ej i närvarande ögonblick reformvånnernes nit kallna; ty det kunde icke nekas, att en vigtig krisis var för banden, och att det berodde af det handlingssätt, folkets vänner iakttoge, huruvida denna kris skulle slutas till folkets fördel ellar tvärtom. I reformbillen hade man fått det bästa medel emot all möjlig anarki, och försedd med detta skyddsmedel och med den välviljande regering, som nu sutte vid styret, tillhörde det folket och dess vänner, att göra allt för att sätta regeringen i stånd att öppet och krafifullt uppfylla sin pligt. Derföre måste pu det innerligasto förbund slutas emellan alla klasser af reformvänner; det måste öfverhufvad ieke finnas annat än reformvänner och reformfiender; reformvämnerne kunde hysa olika åsigter i afseende på reformernes utsträckning, men 1 den principer måste de stämma olverens, att det framför allt är oundgängligen nmödigt, att tillintetgöra alla reformfiendernes planer. Pan maste hafva för ögonen exemplet al år 1835, då det hlowt var alla reformvänners förenade krafter, som det kunde lyckas, att tränga Peelska ministeren fråm statsrodret. Det gafs tidepunkter, och on sådan var den närvarande, då det framför allt arnat var vigtigt, att uppehålla en viss ministre eller förtränga densamma från zffärerne, och då man till och med måste visa . : ett sådamt slags oftergifvemhet, som, under andra förhållanden, skulle kunna tydas såsora ett förräderi emot grundsatser. Redan em gång förut hade Talaron yttrat, att han heldre skulle votera svart! för hvit än sätta på spol existensen af en liberal regering för landet; 1 närvarande stund vore han beredd at. handla på sammaj sätt, i fall det endast vore derigenom, gom! Tories kunde hållas aflägsnade från statsrodret. PStriden rycker allt märmaroe — fortfor Herr Hume -— det är en strid emedan principer, det är on strid emellan sristokrati och dimokrati; frågan handlar om ingenting mindre, ön huruvida majoriteten är sinnad att låta beherrska sig af minoritten, och hvem kan väl vara hågad medgifva, att Tories äro sådana gudar på jorden, att inga andra än de äga förmåga att leda atyrelsem. Det har av kommit derhän, att frågan hvälfvor sig om krig emellan de bida partierna, och jag för min del förklarar att jag röstar for kriget. I allmänhot är jog stämd! emot krig, mem här gäller des en ssk, för hvilken man måste strida till det yttersta. För Lord Melbourre hyser jag stort förtroende. Han är om man, som höjt sig i jemubreddå med tiden; men ingenting annat än enighet bland ala klasser af reformvänner kan bibehålIa henom vid styret, ty år 1834 togs ledningem af regeringen ifrån honom, fastäa han ne derstöddes af 350 ledamöter af Underhusat. Han vet att folkets fiender påstå, att aristokratiom, lordlöjtnanterne i grofskapen, prastarskapet och en stor del af de högre och mera välmående klassorne äro emot den nuvarande rogeringen; men ham bör säga: gif mig folket, och jag frågar icke efter hvem som är emot mig. (Högljudt bifall.) Det är min öfvertygelse, at den nuvarande ministereg är tryggad i sus cmboten ; men on sak måste ändras, ölverbelalat öfver armegen och dispositionen öfver 733 milliomer al statens medel, som åtföljor desra pest, fir icke längre stanna i Tories? bänder.