Aftonbladet – 14 februari 1837, sida 1

REFORMVÄNNERNES STORA MIDDAG PÅ DRURYLANE-TEATERN. Under det Englands utomordentliga talang Sir Robert Peel, i Glasgow försökte hvad de väl svarfvade fraserne om den garanti, Engelska folket egor i Lordernes ansvarighet inför Gud, deras egna samveten och allmänna opinionen at de skola troget uppiyila sisa pligter, tilläfventyrs kunde förmå till hejdande af reformernes fart, sammanträdde i London män af helt amnat skrot och korm, för at uttala sina åsigter af landets ech folkets behef. Det var reforravämnerne, sem, till ett anantal af omkrieg 1100 personer, försemlades till en politisk middeg på Drurylaneteatera. Der talades rent språk, benämndes saker: e med deras rätta namn. Ingema enda bland alla de 1100 tycktes räkba mera på den garanti, Ofverhusets nuvarande sammansättning erbjuder för god styrelsa2, än Parlamentsledamoten Gisborne, hvilken kort förut, vid ena offenuig sammankomst i Liverpool, efter att bafva citerat Sir Roberts yttrande huruledes Lorderae voro ansvarige inför Gud och sma ogaa samvotca, yttrade: Det var Fieseh också. — Likväl var denns ansvarighet ett uselt skyddsvärm för Ludvig Filip, Hertigen af Treviso och de öfnga slagtoffren, som föllo för hans mördande skott. Men till all lyeka var han icke ensamt ansyarig inför Gud och sitt samvete, utan äfven inför lagen; och hagen grep honom, och förde honor på schavotten. Refermyvännernes ofvamnämade sammankorssi i London var i s7anerhet märkvärdig derföre, att de tal, som vid tillfallet höllos af Hume oeh aadra utmäräta ledamöter af det radikala partiet, tydligsa visa, att Lord Melbourne och hans kolleger miste åt reformerno gifva ca raskare fart och större utsträckning, än hittilis, såvida de skola kumma räkna på radikalernes röster i Underkbuset, förutan hvilka ministtren okhjelpliger s3lannar I minorittem. I dotta afseende äro de hållza balom särdeles beteknande, och det så myc ket möra, som da hölles blott få dagar ianan parlameatssessionens början. — Lord Russali, brerason till inrikes ministern, presiderade vid sammankomsten. ESR ro Horr PByng tog föret ordet. föHen är den äldsta ledamot i Underhuset, och blef af Ordföranden, som föreslog ör skål för hans välgång, kallad för Underhusets fader. Han anmärkte,