Aftonbladet – 11 februari 1837, sida 1

Isäger, att han varit tapper den och de gängen, vid det eller det tillfället. — Har är sig aldrig lik i två minuter; hans beIslut fara såsom blixtar genom själen, och hans politik, i stället att följa en rak och staIdig väg, rycker fram i språng ech satser. Del finnes hvarken följd i hans ideer, eller fasthet i hans karakter. — Frankrike liknade under hans lIledning en beskedlig man, som, underkastad Jen älskarinnas inflytande, i förtjusningen följer jalla hennes lynnen och dårskaper. — Det fanns i sanning, så nyss efter det oroliga läge, hvari detta stora land befunnit sig, ingen omständighet, som gjorde det rådligt att lemna högsta platsen bland de konstituerade autoriteterne åt en karakter med så många fel och svagheter. Majoriteten lät hänföra sig genom glansen af hans flytande vältalighet. — Hr Thiers blef minister, emedan han såsom parlamentarisk talare icke hade någon rival; nästan på samma sätt som bland vilda folkstammar, den starkaste och modigaste, och icke den visaste eller klokaste, krigaren väljes till anförare. — Hr Thiers ministör bibehöll under sista sessionen en temligen fast ställning. Majoriteten understödde henne och höll henne tillika inom skrankorna. Konseljpresidenten var, så länge ban såg sin magt bestridd, återhållsam i sitt språk, och tycktes önska att höja sig till denna moraliska värdighet, som alltid felats henom; men i samma stund han kände sig fri från kammarens kentroll, kastade ham masken af, och lemnade sitt temperament fritt lopp. Medgångens berusnirg sällade sig till hans otyglade ärelystnad ; känslan af hans egen talang stegrade sig genom hans embetsbröders medelmåtta och hans högmod gränsade till vansinne. Hr Thiers ansåg sig helt alfvarsamt för en annan Napoleon, kallad att utvidga Frankrikes. grämser, och att sedermera utan gensägelse styra på samma sätt som han. Deraf kommo alla de fel, den förra ministeren begick. Konseljpresidenten tog i de flesta fall icke ens sina emhbetsbröders åsigter till råds. Så kallade han t. ex. genom en telegrafdepesch general Burgeaud hem från Tafoas stränder, för att gifva honom befalet öfver de trupper, som skulle rycka in i Spanien, utan att det ringaste derom underrätta krigsministern, som är öfverbefilhafvare cfver armten. Hr Thiers visade lika liten aktning för de främmande rmakternas representanter; han behandlade amdassadörerne med en stötande förtrolighet, hvilken mer än en gång gaf anledning till klagomål hos Konungen, och map hörde honom en dag, med den obetänksamhet, som han visade vid alla tilifällen, yttra till en person af sitt parti: Ack min Gud! klockan är 8, Frias (Spanske Ambassadören) kommer; jag har beställt hit honom, och jag vet ännu ej hvad jag skall säga honem. Dertill kom en ännu betänkligare omständighet. Såsom bekant är, tålte och uppmuntrade Hrr Thiers och Guizot den läran, och uppställde henne sjelfve såsom ett konstitutionellt axiom, att Konungen hade rättighet att personligen blanda sig i statssaker; och man borde tro att Hr Thiers, sedan han blifvit premierminister, skulle bättre hafva kommit ihåg denma lära, såsom en för den nya thronen enkom uppställd. Men det var icke så; Hr Thiers sträfvade att befalla till och med sin herre, och åsidosatte dervid på det skoningslösaste sätt dessa fermer af artighet, som, i fall de också icke hafva någon annan fördel, dock tjena att mildra stöten vid konflikter af olika meningar. Interventionsfrågan debatterades emellan Konungen och Hr Thiers, innan den förelades ministerkonseljen. Under loppet af samialet, hvilket å ömse sidor fördes med lika värma, glömde Hr Thiers sig till den grad, att ban yttrade: Je dois declarer au Roi, qwil na jamais de de bonne foi dans cette question. (Jag anser mig böra förklara för Konusegen , att han aldrig handlat rakt i denna fråga.) Hade ej Ludvig Filip fullkomligt rätt, då han beklagade sig öfver sin ministers otacksamhet och oförskämdhet? Några dagar efter detta samtal, då rupturen redan var oundviklig, sade Hr Thiers, som stod i begrepp att fara på landet, till Konunger: Je pars pour lachasse; jy resterai deux jours. Je vous en price, au moins , Sirc, ne faites rien sans moi. (Jag far på landet för att Jaga, och blir borta tvenne dagar. Jag ber er åtminstone, Sire, företag mgenting förrän jag kommer tillbaka.) Konungen, som aldria glöramer den värdighet, han är skyldig sig sjelf och sin krona, yttrade, i sm känsla af rättvis urada 12 han Amnmaftoöl I cd osA oe) för