THIERS OCH HANS SEDNASTE MINISTERE. British and Foreign Review har i en a sina sednaste N:r em större artikel om der sista ministere-förändringen i Frankrike. V meddela ur densamma följande reflexioner oel anekdoter, för hvilka sedusres tillförlitlighet v dock ej känna hvad garanti tidskriften kan er bjuda läsaren.1 På denna sidan kanalen, der blott en par lamentarisk majoritet kan skapa och afsätta er ministtre, torde Hr Thiers fall synas såsom er verkan utan orsak. Kamrarne trängde honom icke från hans plats, emedan han lemnade ministeren i en tidpunkt, då de icke voro tillsammans. Man kan icke söga, att han duka under för allmänna opinionens hugg, ty hon skonade honom, liksom man skonar ett barn, hvars tillvext och utveckling man vill befordra. Han var populär; hans efterträdare äro det ej; de fiona ingen sympati; DPeputeradekammarer anser dem med ovilja, en känsla som den flera gånger uttryckt genom voteringar, hvilka innefattat tadel; pressen förföljer dem såsom anhängare af den afsatta dynmastien, eller dess medbrottsliga; äfven Konungen, så hågad ham är är att bekänna sig till samma teorier som de, har alldeles intet tycke för deras personer. 1 trots af alla dessa orsaker, hvilka borde verka till dektinärernes aflägsnande från regeringsmakter, äro de i besittoing af deasamma; trots af så mångfaldigt understöd och så många hjelpkällor kunde Hr Thiers icke bibehålla sig. Hvad skall man väl tänka om detsa uppenbara motsägelser? Hr Thiers led icke skeppsbrot på någon annan klippa, än sin egen karakter; han föll, liksom Nebucadnezars belite, emedar jernkolossen hade ben af lera; han störtade sig sjelf vid den tidepunkt, då hans fiender knapp! skulle hafva vågat angripa bonom, Den afgångne konseljpresidenten kknoar till sin natur den Spanske soldaten, 02 hvilken man vanligtvis