Aftonbladet – 11 februari 1837, sida 1

hufvudet med en käpp.) Om man får tro hvad personer försäkra, som äga hofvets förtroende, så stod Konungen i begrepp, att i den kivkiga interventionsfrågan sammanjemnka sina och mivistrarnes åsigter; han skulle åtminstone hafva tillåtit betydande värfningar till förstärkning af främlingslegionen. Men till den politiska frågan kom nu Jitterligare frågan om den personliga värdigheten: Ludvig Filip och Hr Thiers kunde icke längre sitta vid samma konseljbord 5; Konungen måste frukta att förnedra thronen för ministerns makt: den sednare trotsade på Kamrarnes understöd, för att betvinga regentens vilja. I sanning, Hr Thiers visade lika mycken brådska att komma ur ministeren, som de fleste ministrar visa att komma dit. Han synes våra öfvertygad, att man skall blifva nödsakad kalla honom tillbaka, ech att han segerrikt skall återvända till affärerne, lyftad på folkets armar liksom Necker 1789.