Aftonbladet – 9 februari 1837, sida 2

att stå, såsom delägare, i solidarisk ansvarighet för dem. Det är fara värdt, att hvarje solid och duglig apothekare skulle, om förslaget går igenom, draga sig ifrån allt samman och lemna gen solida fonden åt dem sem, hafva minst att förlora. Sedermera kan, såsom Hr F:s ord falla, det bero på Hans Maj:t Konungen att göra dessa tjenster så indrägtiga och ag eshla, Hans Maj:t behagar. Om någon mening ligger i dessa ord, skela de väl häntyda på medicinaltaxans förhöjning, som su äfven är i fråga och ifrigt förfiktas af samme författare i samma skrift, hvars titel (den vi bafva glömt stt anföra ända tills slutet af anmärkningarna deröfver) är: Om NFarmaciverket i Sverige a Joh. Henr. Forshell, Stockholm 1836. Detta förslag skulle icke hafva sysselszstt oss så länge, om det icke, såsom vi sagt, kommit inom kretsen af Ecktlesiastik-ministerns organisationsoch reform-ider och derigenom fått en sorts märkvärdighet. Då man en gång finner sig hafva lust att göra någon ting, blir det sådant — outförbart, förderfligt, besatt. Sxälet, hvarföre dessa omogna hugskott fuanit nåd inför Hr v. H:s ögon, är utan allt tvifvel, att det utvidgar utnämningarnas och patronagets krets och will låta centralisationen gripa om äfven den enskilda industrien. För detta vackra ändamål underkastar sig Hr v. H. till och med att omgöra sitt älsklingsverk, 41823 års Schema, som har en krona i medelpunkten och innesluter hela embetsmannahierarkien i concentriska cirklar. Apothekarne felades på taflan, och deras ditkomst är .en vigtig sak, ty den skulle kunna en vacker dag draga med sig dit inHökare och andra. Man skulle, med anledning af det förestående, måhända förebrå oss, att vilja motverka privilegie-köpens upphäfvande, men dertill kunde väl gifvas medel; utan en sådan fond som nu är föreslagen. Hvem har väl i första rummet sagt, att någon naturlig rättighet finnes, att låta privilegierna gå i köp såsom annan egeadom. Det är sanint, at! sådant finnes autoriseradt genom en Kongl. författning; men denna författning, som lemnar exclusif rätt åt några på mångas bekostnad, ken upphäfvas, och detta kan ske med mindre skada, om en viss preskriptionstid utsättes.