Aftonbladet – 9 februari 1837, sida 2

be Jniat kasten CIELULLO MPG ÖV IVERe ——— ND IVT faller en fråga vara svår att besvara: De nuvarande Åpothekarne hafva, såsom societet, med betydlig möda och kostnad gjort vackra inrättningar för sina elevers bildning och dylikt; men hvad kan man begära att embetsmän skola göra i dylikt afseende? Den, som söker Apothekaretjenst, skall vid ansökningen bifoga en sådan wilkorlig och till vederhäftighet lagligen styrkt borgen : Så vida N. N. blir utnämsd till Apothekare i N. N. stad, gå undertecknade, en för begge och begge för en, i full borgen, som för egen skuld, för de förbindelser, N. N. kan ingå med (afträdaren eller dess rätts innehafvare) om Apor theksinrättniogen och varor, samt för tre års obetalta så kallade privilegi:-räntor. Tillträdaren är icke skyldig emottaga mer än Apotheks-inrättningen och varorna; ej heller är afträdaren skyldig att lemna mer. Af värdet skall hälfter godtgöras kontant genast, och den andra hälften betalas med ränta ett årj derefter. Köpslut om hus, plantage m. m.,l är frivilligt. Det sista var åtminstone beskedligt! — Men låtom o0o:s fortfara! i Apotheks-inrättningens och varornas värde i bestämmas af en Kommitte, bestående af Distrikts-Apothekaren (7?) såsom Ordförande (i Stockholm Apothekare-societetens Ordförande) och af fyra Gode Män, af hvilka två äro valde af afträdaren (eller dess rätts innehafvare) Poch två af tillträdaren. Om kontrahenterne det önska, kan Kommittgen äfven uppgöra köpesumman för hus, plantage c. Vissa. värderingsgrunder bestämmas en gång för alla, t. ex. composita et pråeparata tili 33 YV3 procent under medicinaltaxan, och simplicia. efter inköpsvärde, med tillagda omkostnader och frakt från de orter varorne vanligen hemtas. Af varorna äger tillträdaren emottaga endast dugliga sådana. Hela detta förslag om tillträdares skyldighet att lösa företrädares Apotheks-inrättning (menas förmodligen vasa och redskap) samt varulager, innebär frön till ett gränslöst krångel och äfven prejeri. Om man ock icke vill täcka sig den ingalunda omöjliga händelsen, att en person, som skall afträda ett Apothek, med flit lägger sig till ett orimligt lager både af preparata och simplicia, för att plottra dem på efterträdaren, så finnes ändock nog ledsamheter, om icke omöjligheter, i alla dessa värderingar m. m.. som skola inträffa. Och borgensförbindelsen sedan! Meningen med Apothekarnes förvandling till embetsmän skulle väl vara, att den obemedlade dugligheteu kunde blifra använd, hvilket hindrades genom privilegiikopen. Men fråga torde verkligen vara, huruvida en obemedlad farmaceut har svårare att erhålla borgen på köpet af ett privilegium, I som ändock är en säker egendom, än på köpet af en hop, möjligen öfverflödiga, varor och ) en säkert gamska frätande ränta af 7 procent å en oformligt högt beräknad amorteringssumma. För en borgen af sednare slaget kan, då den måste utbetalas, lätteligen ingen valuta finnas, då deremot ett privilegium alltid ken åter säl-! jas till fullt värde, så viga det icke blifvit till: jett orimligt pris inköpt, hvilket åter borgensmännen kunna bedömma eller skaffa sig att veta. — I de länder, der, som det berättas, Apo-! jtbekarne äro embetsmän, måtte det väl vara! annorlunda ställdt. Skola de vara embetsmän, så bör kronan äga husen, plantagerna, inrättningen, lagerna, och inventera dem till och iIfrån sina tjenare, såsom vid de fordna krono brännerierna; i annat fall måste just den öf verklagade sammanblandningen af hälften handlande, hälften embetsman, blifva kanske värre hädanefter, än den förut varit. Tvungna försäljningar, och framför allt tvungna köp, torde licke vara förenliga med tidens begrepp om friihet i handel och vandel. — Men låtom oss se på sista punkten i förslaget : Från privilegii-räntans förfallodeg beräknas I gtraffränta af 3(. procent i månaden, och tvål månader från förfallodagen skall räntan lagliI gen utsökas. Liqvideras räntan ej inom ett Län skall Apoiheket förklaras ledigt, och annan I Apothekare utnämnas; och som allt deita hinner verkställas inom tre år, så är fondens risk ingen, i anseende till borgen för tre års obe-! talta privilegiiräntor. Ds i I I I nes ötverflödigt, skall kunna sammanslås med j det närmeaste, om dess innehafvare vill liqvidej dera det förra; och huru tillgå skall, då nytt I Hr F. vill slatligen, att Apothek, som befinbefinnes nödigt, eller rättare huru ickel