Aftonbladet – 9 februari 1837, sida 1

tS LUDEPH oo ML IIUV LL MEH att hel Ae all mänheten — opåkallad träder emellen 2:ne stridande. Också lärer man hafva bra svårt att icke känna sig snarare öfvertygad, det Hr Majoren varit helt simpelt af nödvändigheten tvungen åtaga sig en rentvagningsprocess, som vederbörande sjelfve saknade lust eller förmåga att ens börja. Vit Men — förutom det yttre skenet af oväldighet, hvilket Hr Majoren nu beröfvat sig — fordrar äfven allmänna vettet, för att bli öfvertygad af ett vittnes utsago, tydliga tecken dertill, att vittnet har omdöme nog för att inse hvad som i ämnet var hufvudsakligt, och hvad som icke var väsendiligt att hvarken iakttaga eller anföra. Låtom oss nu se hur Hr Majoren motsvarat detta anspråk. Först — efter åtskilliga peroratioper om hvad ljeg (Frölieh) inser och hvad Herr Majoren VP finner allt för väl — ingår Hr Majoren i ett försvar för sin Chef i afseende på den 75:åriga uteslutande handelsfriheten på Tösån — ett ämne, som jag blott i förbigåerde och för antithesen skull vidrört, men till hvilket jag uttryckligen förbehållit mig framdeles få återkomma -— utau att Hr Majoren ens vet eller kupnat veta, hvari mina möjliga anmärkningar egentligen komma att bestå samt ermot hvilka de egentligen blifva riktade. Att vederläggs en motståndare innan han ändu yttrat sig, är ungefär detsamma som att . vinna seger på ett slagtfält, der ingen fiende ännu visat sig. Segren är naturligtvis lätt, kanske behöflig såsom modgifvandt medel, innan man ställer sig i rak strid såsom Ar Majoren sedermera käckt gjort, för att visa huru falskt mitt yttrande varit om anslaget till sammanträdet i Christinebamn. (55 Här framträder nu Hr Majorens omdömesförmåga i saker af sådan beskaffenhet som denna, i stark dager! ! Jag vill göra min förklerimg helt enkel, med några frågor och svar Kan Hr Majoren neka att anslag var gjordt?-— Nej. Hr Majoren har sjelf nu vidgått, att han både skrifvit och uppsatt ett anslag. — Kan det nekas att en sammankomst i grund deraf egde rum, och att Landshöfdingen öppnade samman komsten? Våga icke neka detta, Hr Möesjor! Kan sluteligen det nekas, att egentliga discussionen öppnades först efter en proposition af ConrtreAmiralen Grefve Cronstedt rörande slussanläggningar på Clarelfven? Onekligt! — Nå väl, då ger jag Hr Majoren till skänks alla de öfriga detaillerne och vidgår gerna att jag ej sett anslaget och att jag anfört dess ordalydelse oratt, hvilket Hr Majoren annars bättre kunnat ådagalägga, om han, såsom sjelf författare, behagat upplysa allmänhetem hurudan den var. Jag hoppas allmänheten inser ati jag 1 derna del hvarken sagt eiler velat säga någon osanning, och att hela questionen om anslaget var en li ka lumpen anledning Hr Majoren lagit sig att se mig en offentlig dementi, som om jag ville förebrå honom osanzfärdighet, för det han i 2:dra perioden af sin artikel sagt: att han finner allt för väl, att Ir Grefve Frölich inser huru jag (Major Ericsson) som Ingenieur, skilld från alla enskilda förhål!anden c. — Grefve Frölich får försäkra Hr Majoren, att om han tillförene trott så, inser han aldeles icke nu att så är, och att hvad Hr Majoren finner alltför välj kan vara i rak strid red verkliga förhållandet! Men genom denna misslyckade attack på min samnfärdighet har Hr Majoren gifvit mig rättighet yppa hvad han under sistl. Permåsso marknad och för ati bevisa, det Grefve Cronstedt icke kunnmat göra offert å Regeringens vägnar, berättade för mig och kringstående, och hvilket jag eljest, såsem icke isak vigtigt, velat förbigå. Att neml. en confereuce emellan Amiralen och Landshöfdingen i Hr Majoreons närvaro föregått, vid hvilken förmärktes mycket bryderi buru man skulle tillställa sammanträdet, så att intet protokoll skulle kunna fordras, och samnantödet ändock hafva air af att vara officielt. Ätt Landshöfdingen i början icke ville tillåta dewuza, men slutligen gaf med sig, då det förslag gjordes och antogs, att Hr Majoren skulle utfirda ett anslag, som icke komprometterade. Hvilket Hr Mejoren åtog sig. Si Hr Major ! Dylika små noticer har jag in petto flere, at vid tillfiile ramdraga, och äfven bevisa, omman trotsar nig!! 1 fråga dermäst om egentliga ordaförståndet och meningen af Grefve Cronstedts framställning vid sammanträdet — neml, antingen det var ett ovilkorligt anbud från Regeringen, eller blott ett tillkännagifvande af Hr Grefvees löfe utt söka hos Regeringen genomdrifva den i j