Aftonbladet – 1 februari 1837, sida 2

börd. 2:o Vissa Norrländska trakter, för hvilka, sedan betydliga allmosor ditströmmat från alla landsändar, Statens mellankomst ännu erfordras, för att rädda menniskor från hunger; och 3:o Vissa orter i Småland, der arbetspersonalen, underkastad otroliga privationer, är högst beklagansvärd. Om åter Statstidningers yttrande, i afseende på Svenska allmogens välstånd, endast och alienast afser den medborgareklass, som under namn af Bonde-Stånd, utgör en fjerdedel af representationen, så böra vi först anmärka, att allmogens intellektuella fattigdom är så allmänt känd och vid Riksdagarne, på ett så beklagligt sätt, dokumenterad, att man utan öfverdrift kan påstå, det Ståndet, från denna synpunkt betrektadt, städse lider den, för ett konstitutionelt samhälle, olyckligaste af alla brister. Förberedelserne till voteriogen om iadragningsmakten vid 1829 års Riksmöte, utgången deraf och efterspelet med reservationerne, hafve uppenbarat vidden af Bonde-Ståndets andliga nöd och visat, huru djupt denna nöd möjligen kan störta hela nationen. Försök, med allvar och kraft, att utrota de olycksbringande små bränvinspannorna eller att åstadkomma em ändamålsenlig organisation af Bevaäringen, och man får erfara, att en stationär Statsmakt, som vet, att underhålla och lifva Bonde-Ståndets sympatier, skall vinna bifall och medverkan hos detta Stånd, för kända tänkesätt och sent el!er aldrig mognande önskningar ! Vid bedömandet af Bonde-Ståndets ekonomiska ställning i allmänhet, bör tagas i betraktande, att en stor del deribland innehafver sina hemman — visserligen genom arf — men utan iakttagande af de grundsatser, som ee arfslagarre uppställa. Det är en bedröflig sanning, att ganska många bönder — sannolikt de flesta — besitta sina hemman, till följd af afhandlingar, allt för ingripande i blodsförvandters rätt. Hj nog att de sednare, ehuru samarfva, få hålla till godo en, ofta efter godtycke stipulerad, obetydlig penning-lösen; de måste äfven, antingen låta den för lifstiden räntefritt innestå, eller ock suceesift emottaga den, icke såsom rättighet, utan såsom nådegåfva! Urder omständigneter, då åtkomst af egendom hufvudsakligen grunder sig på förhållanden, hvilka, ehuru på sitt sätt konventionella, likväl utmärka en hinsmelskriande orättvisa, kan man hos egendomerzs innehafvare måhända icke vänta der lefvande känsla för sanning och rätt, som framför allt må berättiga till megborgligt förtroende. Det är också detta RS af den lagliga arfsrätten, som hindrar hemmansklyfning, motverkar landets uppodling, alstrar mycken fattigdom och mer och mer u:bildar den folkklass, hvilken för flera år sedan gifvit Svenska Minerva anledning att förespegla danelsen af det ? Irland midt i Sverge, som mången, med mer och mindre skäl, redan tycker sig varseblifva. Det matenela välstånd hos allmogen, som i Statstidningen förkunnat sina läsare, anse vi,: äfven om fråga endast är om det egentliga Bondeståndet, i allmänhet vara af en så vacklende art, att det icke bordt uppgifvas såsom en trosartikel för hela Sverges rike. VWVisakma anledning att fästa synnerlig tillit till Statstidningens uppgift, då jordbruket är till den grad vanvårdadt, som det i de flesta provinser visar sig; ty huru kan man bedöma det annorlunda, så länge man med en ofta nödställd och vissa årstider ej sällan sysslolös befolkning, finner, dels de förtröffligaste, mest vidsträekta odlingslägenheter obegagnade, dels ock huruledes öfver ailt åkern är hufvudsak och ången bisak, hvaraf följer, att den förra utgör arbetets, snart sagdt enda, föremål, nnder det att den sednare, tid från tid, lemnas i sitt ursprungliga, föga odlade, skick. Undantag finnas, det är sannt, men dessa undantag förändra icke snmärkningens allmänna tillämplighet. Fråga kan jemväl blifva, om äfven umder lingvarigt fredslugn, ett allmännare välstånd hos allmogen är tänkbart, så liege jordbruket tryckes af onaturliga skatter, hugskott af träldom och envälde, minnen af fordma tiders barbari, hes oss bibehållne, ehuru någonting dermed jemförligt i andra civiliserade länder, icke finnes! Företager man sig, att på nära håll undersöka det välstånd hos allmogen, som Statstid! ningen prisar, skall man, utan tvifvel, föras till! ganska dystra upptäekter, Kastom t. ex. en blick på bondens boning? Hvad finner man? Möjligtvis någongång en prunkande, anspråks