Aftonbladet – 1 februari 1837, sida 2

(Iasändt.) STATSTIDNINGEN OCH HERR JUSTITIESTATS-MINISTERNS BERATTELSE. Statstidningen för dem 17 nästl. Januari innehåller en uppsats, rörande Justitie-Statsministerns underdiniga berättelse om förhillandet under år 1835, med intecknad, köpt och såld fast egendom å landet. Efter anförande af deri förekommande siffer-uppgifter, yttrar Statstidningen, att ett så stort skuldförhållande, som siffrorne angifva, icke kan vara för hand. Då Statstidningen sålunda bestämdt antydt berättelsens otillförlitlighet, har man svårt att förklara, det Statstidningen icke dess mindre funnit sig oförhindrad, att högt upskatta vigtena af deruti innefattade upplysningar, som, enligt Statstidningens egna ord, leda sin uppkomst från Hans Exc. Grefve Rosenblads ålderdomsdagar. Huru förvånas man icke, då Statstidningen, efter att hafva förnekat riktigheten af Justitie-Ministerns skuld-uppgifter, såsom utgående från öfverdrifoa och chimerika beräkningar, utliter sig om dess ifrågavarande berättelse på följande sätt: Siffran skall der gifva utslaget ech för dea arithmetiska bevisningen måste alla andra argumeater falla. Denna motsägelse hos Statstidningen är icke den enda, Justitie-Ministerns berättelse, säger DStatstidningen, kana och bör icke hafva till föremål, att afgöra någon opinionsstrid, att förfäkta några ståndsklassess företräden i tillvexande förmögenhet, på en annan ståndsklass bekostnad. Besynnerligt nog har dosk Statstidningen, raed föranledande af Justitie-Ministerns siffer-kalkyler, låtit på samma gång undfealla sig följande yttrande: Så ögonskenliga takta äro det säkraste bevis på obefogenheten af den, under flera år, af några publicister förda klagan öfver allmogens tilltagande fattigdom i allmänhet, härledd utaf ökade skattebördor och jordbrukspärisgens slita tillstånd. Ty står det fest, att jorQpgendom, för nära 8 nullioner Riksdaler, frångått Ridderskapet och Adeln och kommit i ofrälse klassernes händer, så måtte ofrälse klesserne hafva icke så obetydligt förökat deras förmögenhet. Ar Sedan Statstidningen sålunda, sitt eget förklarande till trots, releverat dem gamla tvistpunkten om allmogens tillstå så torde man, till en början, få fråga: Hvad förstås med allmoge? Menas härmed hela den arbetande klassen utan utndantag, eller inbegripes derunder endast skattdragande bönder? I förra feilet, om benämningen skall tagas i sin vidsträckta be-! märkelse, tveka vi icke att påstå, det fattigdomen — nej, detta är för litet sagdt — nöden fortfar att vara progressif. Huru skulle väl ställningen kunna vara annorlunda, då t. ex. på Rikets talrika slättbygder, just i de trakter, der spannmål produceras till afsalu, det missförhållande nog allmänt eger rum, att arbetsfolket är utan Jemn och säker förtjemst under den långa vinterB, ehuru armar för jordens tillbörliga skötsel, äfven i samma landsorter, rätt efta saknas under semmaren. Det är, i anseende dertill, som man på slättlandet, till och med å större gods, vanligtvis under den kalla årstiden mötes ..med den nedslående anblicken af en rå och frusen, uti trånga nästen vegeterande folkmassa, hvars utblottade belägenhet icke synnerligen mildras af de fyrfotor och fjäderfä, sem man hos densamma stundom fin