Aftonbladet – 1 februari 1837, sida 2

folkundervisning, erkända, allmänna brist, som trycker hela landet, så ådagalägger äfven bondbustrun, ej sällan, ja kanske merendels i sina stycken en ekunnighet, som under ett allmännare välstånd säkert skulle vara sällsynt. Så långt sträcker sig icke nu hennes husliga bildning, att hon, vid ett husförhör, kan åt presten tillreda en vanlig husmanskost. — Nej! astivgen måste hon dervid tllita främmande biträde, eller ock blir hennes anrältning mer alskräckande, än inbjudande. Den vigt, som Statstidaingen lägger på ståndsskillnad, förekommer särdeles anmärkningsvärd. Att söka utröna, oem den arbetande klassen, likasom andra folkklasser, förkofrat sg medelst fastighetsköp och dödade inteckningar, kan visserligen (så vida uppgifterna i detta hässe-nde icke äro hvad Statstidningen sjelf anfört, otillförlitliga) vara prisvärdt, men att deruiaf taga sig anledning, att i politisk mening väcka sråndsfrågor och till uppdragande af granslinier mellan frälse och ofrälse kaster, måtte, Jhadrigast sagdt, vara obetänksemt. Åatingen Ridderskapet och Adeln eiler ofrälsepersoner hi öfvervigt uti fastighetsköp och inteckningsope:a!is— ner, ankommer sådant endast på individaella tillfälligheter och är för det ellmänva, under närvarande i fråga om reformer, orubbliga statsskick och reaktionära tidsomständigbeter, dena likgiltigaste sak i verlden. Vi hysa den föreställningen, att Hans Exel Grefve Rosenblad ingalunda älskar det sm cker, som Statstidningen åt honom egnat! Under årens tyngd förlorar fåfängam vanligen sin retelse och den byllning åt de Högste i Samhället, som utgör typen för det Svenska Hosp åket, har dessutem, genom sin öfverdrift och sin missvisBing , sjunkit i opinionen derhän, att mången, med känsla a eget värde, undanbeder sig allt officirelt loftal. Den frukt af JusutieMinisterns Embetsmanna verksamhet, hvarpå Statstidningen fästat allmänhetens uppmärksamhet, är för öfrigt af allt för undererdnad art, att kunna utplåna intrycket af de synnerligen eftertänkliga, för dess höga Embete, visst icke främmande brister, som finnas skildrade uti en, vid sista Riksmötet, från BorgareStåndet till KonstitutionsUtskottet, remitterad motios om felegtigheten i Högsta Domstolens arbetsordning, — de facto bevisad, genom den år fråa år ökade massan af der efterliggande mål, bland hvilsa tillifventyrs månge, efter täta ombyten af föredragande, numera icke kunna utredas. Vi hafva oss ieke bekant, att H. Exc. Grefve Rosenblad, bvarken under eller efter Riksmötet, i anledning af nyssnämnde maktpiliggande motion, vidtagit något steg, som kunnat öfvertyga derom, att H. Exc. behjertar deruti anmäörkta, vigtiga brister, hvilkas afhjelpande likväl utgör ett nödvändigt vilkor för samhällets trefnad och Högsta Domaremaktens anseende. Det veta vi deremot, att äen del af Högste Domstolers förhandlingar, som, uti föredraganden för skiftesärenden, har sin serskildt tillförordnade Ernbetsman, nu mera, i motsats till forhållandet under framlidne Revisions-sekreterarem Poignants tid, handlägges så långsamt, att jemväl de rsinsta invecklade mil stundom få, till betydlig skada, för många skifteslag, öfver år och dag vänta på afgörande — en tidsutdrägt, som författaren till skriftens stadgar sannolikt icke anade, då han, i akt och mening att undvika tidsödande omvägar, föreskref, att besvär i skiftesmål må dragas, direkte från Egodelniegsrätt, till Konungens Högsta Domstol. Statstidningens, sig emellan, stridiga y:tranden och oförsigtiga, mindre lyckligt valda smicker, ha föranlåtit oss till desse erinringars framställande Vi sakna icke ämnen för likartade anmärkningar, dem vi, med den lugna besinning som Riksdagarnes mellantid medgifver, anse förtjente att utvecklas, till den kraft och verkan, de förmå. Möjligtvis komma vi att dermed sysselsätta oss, ty skulle Statstidningen vilje fortfara att för sin allmänhet utvisa de eljest törhända föga märkbara ljuspunkterna i den högsta juridiska embetstörvaltningen, så kanne vi oss förbundne, att i ännu flera, denne administration, rörande frågor, framlägga vår, från Statstidniogens åsigter, skiljaktiga opinion, grundad på fakta, som, ehuru för Statstidningen nogsamt bekanta, likväl sorgfälligt undanhållas dess Läsare. T. P. EUROPAS OCH AMERIKAS STATSMÄN (I anledning af Presidenten Jacksons bådskap) (ur the Atlas.) Dracidanten Jacksons afelado in? Ilan ör ett af RM RESAS VD ÖÄÖODD 1 MIO mn mmm NE