Aftonbladet – 18 januari 1837, sida 2

ras utan svårighet , tillägger han: och det är afsen möjligt, att densamma, för detta ändamål kan bli ganska nytuig, långt förr ån man önskar och synes förmoda.? . Sammanhåller man nu detta uttryck med det ofvan citerade om de rådgifvare, som icke veta hvad de göra, då de tillstyrka ovanliga åtgärder mot Norrmån: nens såkallade halsstarrighet, så år det verkligen svårt att säga, hvad han kan mena med ganska nyttig, eller med sitt man, som ön4 skar och synes förmoda. Är det skämt i nyttan?eiler är man en vän til Hr E. eller tvärtom? Han roar sig någon gång att utspisa gåtor, i fall man icke skall vara oartig nog att kalla dem glömska af hvad han förut sagt. I anledning af det olika sätt, hvarpå den norska och den svenska (af Major Dillner mästerlig anlagda) delen af denna nya väg underhålles, anmärker förf. den ålderdomssvaghet, hvilken på svenska sidan så uppenbart synes i administrationen, och den ungdomliga friskhet, som är ganska tydlig på norska sidan, så väl i underhållandet af denna väg, som i mycket annat. Och han anställer derefter en tänkvärd skildring, som vi icke kunra neka oss attinföra in extenso. Det är? så heter det ett föga hugneligt drag i Svenska National-lynnet denna likgiltighet för hvad som en gång är fullbordadt, hvilken hkgiltighet så ofta synts och änpnu synes i Svenskarnas både offentliga och enskilda lif. Huru nära voro ej Gustaf I:tes söner att förstöra den sörste Wasakonungens skapelse, och huru jemmerligt stympade ej Christina Gustaf Adolfs storverk! Hvem ser ock ej skaparen i Carl XI:te, och beklagar derjemte de sentidare Carolinerna, som kämpande fö lo med sitt land, detta arma offer för sina söners hugstora galenskaper, detta andra Polonia, som ej anvu har utspelt sista akten af sitt eset sorgespel. — Det går en karakter af uppoffring och sjelf-förstörelse genom Sveriges TI häfder och Svenskarnas lif, som ofta har kommit mig att gråta, ty jag har sett och ser att Ide gjort sig till verktyg för andras väl, utan att för sig sjelfve behålla nog kraft och makt till latt uppehålla och värna sig och sina verk. I Istert som i smått äro de fragmentariska poeter. IDe äro mäktiga af stora planer och lysande Thandlingar, hvilka uppgå och förvåna, såsom I meteorer; men såsom sådana försvinna de äfven snart, af brist på ihärdighet och omtanka för framtiden. ) att glänsd så som det sista Pohlem, och att, såsom det, äfven dö och försvinna, och om det är en tröst att så lefva och dö, så vill jag umbära den. Jag vill då hellre, så gerna först Isom sist, bli van vid den tanken att ofärden Imäste komma; ty om de förhållanden, som hitItills gjort Svenskarne till romantiska förstörare af Isin egen lycka, äfven bädanefter fortfara, så ser jag knappt nog huru missödet i längden skall kunna undvikas. För Tyskland och. Europa blödde Guldkonungen och hans Svenskar. De vunno ära och rikedom, men deras efierkommande äro fattiga coch förtryckta af forntidens kolosslala minnen och nutidens dårskaper. Carolinerne lärde sina fiender konsten att segra; och att göra segrarne nytiiga det ha Moscoviterna förstått, men icke vi. På sednare tider ha vi skänkt dem frid och lif, då deras öde berodde af oss. De voro artiga då, men hvad göra de nu, för det att vi då så Gudaskönt lekte med Sveriges krona?! —Ännu ett par år sednare, och smed knapp nöd, fingo vi lof att räcka Norrmännen handen, för att uppväcka dem tll ett politiskt nytt hf. Sen — fulkomligt trogne vår tragiska rell af uppoffring för andra och förintelse för oss sjelfva, — satte vi oss att sofva. Jeg gisssr att den sömnen räcker, om Gud vill, antingen till dess att våra vänners kanunkulor hvina, eller Danska folket begär en Svensk Kung och den Norska grundlagen. a ae a an a ww mm Dom lo R me I er PO OMM RH RH NR . Om man ock skulle vara färdig, att till stor ,del underskrifva denna sorgliga skildring, så är slman dock lika fårdig at fråga förf.: hvaraj ulkommer allt detta? twor M. H. på ett från -Iskapelsen existerande nrationallynne, en sorts d I predistination? eller hafva icke händelser och omt ständigheter nedlagt, utvecklat, rotföstat, hvae