Aftonbladet – 4 januari 1837, sida 2

alla fall stycket ej att qvarstå på repertoiren. Ämnet kunde väl i sig sj-I:t vara godt, men olyckan är att det var författaren ofverlågset. Lokaliseringen har också icke förbättrat det, ty det känslosamma språket och de upphöjda talesätten stå icke väl tillsammans med vår Svenska landibygd. — Bland de spelande skulle vi nästan gifva företrädet åt de båda bondälskande, Hr Söderberg och Mazmsell Jenny Lind, kanske derföre att de voro mest lika andra menniskobarn. Ar Lars Kinmansson som Konstapel, Hr Svensson som den hederliga Thomas och fru Hjortsberg (M:lle Westerdahl) som dottren, gjorde väl allt sitt till, för att vara vederbörligt dygdiga, ädelmodiga och sublimt uppoffrande; men det ville likväl! ej ha sig, och man såg, att de kämpade med rolernas faddhet, utan att kunra besegra dem. — Huset var ändå halft, hvilket vill säga mycket för en så krasslig tid och så krassliga pjeser, ty Ålderdom och ,dårskap följde vå den dygdiga Konstapeln, och Tillfället gör tiufven krönte verket. Å ? f