Aftonbladet – 4 januari 1837, sida 2

Stapgen och Lfillfattel Sor tujven Xronte verket. ÅTERBLICK På DET FÖRFLUTNA ÅRET. Andra Artikeln: England, Tyskland. Vända vi, vid öfversigten af det förfluina 3rets händelser, våra blickar till England, så finne vi derstådes icke blott en andlig och verldslig aristokrati, som med hela det inflytande börd, rikedom och historiska minnen utöfva både på de styrande och i umgängslifvet, kämpar på lif och död ett försvara hvarje tumsbredd af de missbruk och privilegier, dem njuter på nationens bekostnad. Detta fenomen har nu fortgått alltsedan reformbillens genomdrifvande, och detsamma har alltid varit och skall alltid bhfva att vänta, emedan pluraliteten af de privilegierade inom ett samhälle högst sällan godvilligt afstår sina företräden. Men ett utmärkande drag serskildt för den nuvarande ställningen, och ett resultat af det sednaste årets händelser der i landet är den position, i hvilken sjelfva den s. k. reformministeren för ögonblicket befinner sig. Det år onekligt, attreformbiilen redan medfört några ganska stora och både för Englands och hela mensklighetens sak vigtiga mesyrer, såsom slafveriets afskaffande i kolonierna, nedsättning af taxan på kunskaper, m. m. Men redan tyckes en paus hafva iträdt i rörelsen ; och båda Husen stå i rak oppusitiou mot hvarandra, oaktadt inga sociala reformer iom England, som hota aristokratiens rättigheter eller innefatta någon omstöpning af Öfverbuset, ännxa kommit i fråga, och icke en enda motion ännu b!ifvit gjord, eller ens synts ifrågasatt i tidningarna, om majoraternas afskaffarde. Men redan det enkla och utan rubbande af någons existens med ett penndrag verkställbara förslaget, att trygga triheten vid representantvalen genom sluten omröstning, har kommit ministrarne att svigta under bördan af folkets sak, och de hafva, älven med vådan att förlora sina platser, aldeles nekat att understödja en motion, emot hvilken ingen plausibel invändning har kunnat framställas som icke möter något materielt hinder eller svårighet att verkställa, och som har för sig den solklaraste rätvisa. Icke annorlunda är förhållandet med frågan om Irländska tionden, det mest himmelskriande missbruk, som något tidehvarfs historia ännu kunnat uppvisa. Hvarifrån härleder sig då denna ministrarnas plötsliga belt på en så lysande bana, vid hvars mål äran, den rättvisa sakens triumf och ett helt folks tacksamhet likväl vinkar dem? Hvilken magisk besvärjelse är det, som på detta sätt bjuder dem: Härintill skolen J gå, men icke vidare? månse farhågan, att förlora majoriteten i Underhuset, genom rättvisa åt Irland eller understödjande af den slutna omröstningen? Visserhgen icke. Månne då personlig obenägsnher? Ingenting ger an!edning till denna formodan. Nej, det är derföre, att den slutna omröstningen skulle utgöra det vigtigaste steget att fyla den lucka som reformbillen ännu lemnat i reformen af valen till Underhuset, genem omejligheten för en stor del valmän, som i egenskap af arrendatorer äro beroende af Lorderne, att följa sin fria öfvertygelse vid öppen votering, utan äfven yr att blifva uppsagde och vedervåga sia och fe miljers välfärd; derföre att genom den slutra omlröstningen nationens mejoritet, d. v. s. det deI mokratiska elementet, skulle få ett vigtigt insteg lut representationen och möåjligen komma att I diktera besluten uti den ena ksmmaren; derföre latt hofvtt i St. James, likasom På alla andra ställen. Jefver, rör sig och hafver sin varelse uti den a-istokratiska atmosferen, som öfverallt utgör hafvens nödvändiga lifsluft; derföre att eu hof I följaktligen aldrig älskar nägra reformer i demokrstisk anda; derföre att det icke är tänkbart, att Konungens tänkesätt kan blifva uten intryck af sin ständiga bärmaste omgifring, och derföre att ministrarna alluid slutligen meste blifva beroende af Konungens vilja. Vi skola derföre, äfven om Ministratne ännu en göng skulle, for att I behålla sina platser, drfves framåt 1 frågan om tiomdesaken, otvifvelaktigt innan korrt blifva vittpen till en aliv.rsammare spänning mellsn folket och Styrelsen, samt få se royszutgen och aristoI kratien komma att stå förenade på den ena och i! folket på sina meetings på den andra sidan, väp