Aftonbladet – 21 december 1836, sida 2

gen är organiserad på den vidsträckta ländsbygden! I-sanning är det förlåtligt, om man med känsla af missbelåtenhet och vemod skådar denna samhälls-inrättningens förnämsta brist, vid sidan af de rika emolumenter och prunkande u mårkelser, som tillhöra de Svesska biskoperne! Na finnas stift med domprosteri och stift, som ingen domprost äga. Hvadan kommer demna märkliga olikhet i stifts organisaiionen? Kan domprost umbacas i det ena stifiet, så är svårt att fatta, hvarföre ban skulle vara omistiig i det andra! Har man icke i sjelfva Westerås nyligen erfarit, att knappt någon stiftets prest ville söka domprost sysslan, hvilken i anseende dertill lemöeades obesatt i flera år, utan känd, menlig inoverkam på stiftärendernes gång. Nå väl! Talar icke biott denna emståndighet för behofvet af reform inom stiiftstyrelserne? Vi ställa denna fråga och hvad dermed gemenskap äger, till den värde motionären, Hr Prostea Ödmann, hvars uplysning och sakkämnedom icke förgätves böra tagas i anspråk, för detta ämnes noggranna utredniog; och när vi omsider dermed kom mit till möjaktigt slut, så vilja vi i ordning näst derefter, tll oväldig grauskning, företaga den rikskunniga tvisten om företrädet mellan den, såsom en gamla tidens relik, ännu bestående prestkragen och det, såsom ett rörelse-elemeatets utmärkande tecken, suspenderade siltverkorset.