Aftonbladet – 21 december 1836, sida 2

Uti sist anlända N:r af Gefleborgs Läns tidning läses följande: Herr von Rosensteins bortgång från ErkeBiskops-stolen i Upsala återför uppmårksambeten på Prosten Odmanns, vid 1834 års Riksmöte, väckta motion om Helsinglands oech Gestriklands skiljandefråm Erke-stiftet, i åndamål att deraf bilda ett nytt stift, med Gefle till Biskops-säte. — Motionen hade till hufvudsakligt eyftemål, att gagna Läro-verket i Gefle, som förmenas lida af aflågsenhetem från sin högvördiga styrel:e i Upsala och att jemväl, i öfrigt, bereda en battre orduing inom Erkestiftets nord iga del, än som, under närvarande förhållanden, kan väntas. Då vi, fråo denna syppuakt, gera rättvisa åt prosten Ödmanns förslag, kunna vi likväl icke förbise, att ett nyskapadt Biskops-embete skulle innebära erkänmande af denna inrättnings nödvändighet och nytta. — För att i denra del stadga om: dömet, behöfver man icke forska i häfderne. Det gör tillfyllest att studera samtidens historia. Deraf ofvertygas man, att Biskops-embetena utgöra en politisk stiftelse, hvilken i sin mån bidragit till vårt stationära samhällsskick och medverkat till den moraliska sjukdom, hvaraf statskroppen hder! Må man i sammanhang härmed kasta en blick på Erke-Biskop Rosenstems skiftesrika lefnad, hans positian före och efter 1809 års revolution, hans upphöjelse och tilläggom äfven 2 hans fall, ty dermed likartad, var utam tvifvel, den ställning, 1 hvilken Herr v. Rosenstein, vid öppnandet af 1834 års Riksdag, offentligen emottog den föröd mjukande påminnelsen, huruledes han evdast hade fundamental -lagen att tacka för sitt återtagande af Preste-Ståndets Ordförandeklubba. För det allmänna: Yore det emellertid af stort interesse, om under nuvarande Erke-Biskopsledighet, Prosten Ödmanns ofvamnämnde metion kom under närmare skärskådande. Den siste Erke-Biskopens exempel har visat, buru, i sjelfva verket, äundamålslöst, och litet båtande det är, att hopa löninkomster på en enda hand. Föga angenämt är det intryck, man föner, af jemnförelsen mellan denna rikedom;i anslag åt kyrkams öfverhufvud och det armod, i hvilket det lägsta presterskapet, i allmänhet, sig befinner ; och i hvilken skugga visar sig taflan, om man derjemte betraktar huru -folkundervisnin