Aftonbladet – 20 december 1836, sida 2

görande i fordna tider blifvit ifrågasatt, utan äfven genom att medgifva existencen af dagblad och periodiska skrifter. Ett dagblad, som icke refererar, är. ett nönsens, och derföre är utgifvare af dagblad, som för allt hvad i bladet refererades skulle ikläda sig författareansvar, äfven ett nonsens, och från detta nonsens utgår Aktors påstående, att jag bör såsom : förfsttare ansvara för en fransk publicists tankar. Men läser man Tryckfrihetslagen med vederbörlig takt, så fianer. man deruti en sensus, som icke gör minsta intrång i den af lagen nödvändigt presumerade möjlighe ten af dagblad, som äro dagblad, d. v. s. som referera. Tryckfrihetslagen säger i 1 7 me: mentet :, Utgifvare af dagblad och periodiska skrifter vare alltid, i afseende på ansvaret, ansedde som författare ; i 4 f.7 mom.: Utgifvare af dagblad och periodiska skrifter, hvilka, såsom i 1:6 7 mom. :stadgadt är , ensamme, äro underkastade författareansvar. Ger man nu akt på de understrukna orden, i afseende på ansvaret, så blifver lagens mening klarligen icke den, att utgifvare af dagblad är författare till allt hvad bladet innehåller, utan helt enkelt den, att det är utgifvaren, och icke såsom det naturligen tycktes böra vara, författaren, som ansvarar, derest nemligen ansvar kan åläggas. Uti ifrågavarande fall följer således af nämnde lagens ord, icke något annat, än att jag, och icke en tilläfventyrs helt annan person, som : åtalade artikeln öfversatt eller införa låtit, står ansvaret; men ingelunda foljer häraf, att jag skulle ansvara dör det jag refererar en fransk publicists opinion, uttryckeligen såsom hahs.. icke såsom min egen. VDen enda anledning lill ansvar för mig, vore om jag refererat oärligt, men detta bar Aktor. ej ifiågasatt. Det är ock klartj att ett stadgande, som förbunde en Svensk tidningsutgifvave, att ansvara för innehållet af alla de handlingar, som äro nödvändige för att upplysa. utländska . rikens ställning och opinioner, i: ett ögonblick skulle afbryta all. bekantskap med främmande länder. Ingen tidning, af hvad färg som heldst, vore då oskyldig. Spanska ministern skulle ferdra redo för Dou; Carlos bref och proklamatiorer, den ryska för de pohlska patrioternes. uppmaningar, den franska för Fieschis fräcka skryt och Alibauds djerfva trots., Dessa ministrar; skulle säga till våra actores publici: edra publicister hafva låtit Svenskarne höra de uppmaningar etc. som äro riktade mot vår regering; de kuvgöras saklöst och följdlöst i alla länder, utan att vi kuenå straffa det; men i Sverge, der de mindre än annorstädes kunna skada oss, der vilja vi för dem utkräfva hämnd och straff. En fransk tidning har vågat anställa reflexiener öfver demokratiska pricipen i Italien ; detta är i Frankrike icke straffbart; men att en svensk tidningsredatörk vågar berätta hvsd vår i fredligt förhållande stadda granne ostraffadt kan yttra, det måste straffas, ty 7. ...... kan Aktor uppgifva på hvad skäl ett så besynnerligt påstående må kunna grundas? Innan : Aktor derföre beslöt sig till åtalet, hade han bort finna att dess innehåll icke kan tillräkpas Aftonbladet. Om Svensk lag tillåter mig veta hvad utländsk man ostraffadt kan yttra, så måste jag väl äfven äga att berätta det. För det andra bestrider jag aktors påstående af det skäl, att en vigtig del af corpus delici blifvit lemnad obestämd. Aktor har nemligen icke gittat uppgifva den person, mot hvilken den förmenta förbrytelsen skolat bbfva begången. Hvem är det mu mot hvilken denna förbrytelse skall vara riktad? Är det en natiom, en stat, en öfverhet, en regering, ett regeringssätt, en hög embetsman eller ett sändebud? Och om det är. någon eller några af dessa, hvad heta de då? Det är mi ig omöjligt att ingå i svaromål å tillvitelser, så lösa att de icke en gång utsätta namnet å den eller de personer, mot hvilka förbrytelsen är riktad, och huru ringa aktor än må skatta min välfärd, kan dock ingen fordra att jag skulle vara så beredd att slumpa om den, att jag icke ens skulle efterfråga namnet å den, mot hvilken förbrytelsem skulie vara begången; jag yrkar derföre att aktor derest han ej finner för godt att återtaga sin anklagelse, måtte åläggas att tydligen, det vill säga till namnet uppgifva den nation, stat, öfverhet, )regerirg, regeringssätt, höga embetsman eller sändebud, samt att tydligen utmärka de inre eller yttre förhållanI I