Aftonbladet – 12 december 1836, sida 1

ae hogre grader. Det ar på denna gru vi tro, att den Skandinaviska halfön förm Ihöja sig till jemnvigt med Ryssland i Öste tlsjag; och så snart vi uppnått denna jemnvig hafva vi ingenting att frukta af Rysslan 1800,000 soldater. Rysslands marin 1 Svar hafvet är ännu föga att frukta, ty den ligg .linnestängd i detta haf; af dess lilla marin id I Kaspiska och i det stilla hafvet är ännu minc re att hefara. Att det skulle felas den Skar dinaviska staten pekuniära medel att åstadkon ma en sådan marin, som här menas, är mening, som strider både mot förnuft och ä Idre erfarenhet. En marin, som icke på e gång skall blifva eduglig, måste byggas eft hand, och, när den bygges af ek, blott till e trettiondedel om året. Denna omständight jminskar mycket forskräckelsen öfver den total Isum:ca, som skapandet af en marin i det he måste kosta 25). Visserligen har Storbritanien de allregilltigas te politiska och militära skäl, att understödj den Skandinaviska halföns försvar mot Rysl anfall med en auxiliär flotta, emedan Storbrita nien, både för sin egen och Europas framtid oafhängighet, alldrig bör tåla, att Ryssland öka sina maritima krafter med den Skandinavis halföns mingfalldiga hjelpkällor eller att Ryss land finge flytta sina sjöstatiomer från Finsk i viken till Norges öppna, isfria och hamnrik -kuster. vid Skagerak och Nordsjön. Denna gi gantisk? utvidgning af en makt sådan som Ryss Jand, bvilken äger en sådan penningestyrk och rikedom på produkter för att skapa en sto och, förmedelst denna kustutvidgning, dugli marin, komme att hafva alltför många foljde för Storbritaniens merkantila, maritima och po ilitiska välde för att kunna af denna stat betrak tas med likgilltighet. Wen då vi medgifva all detta, medgifva vi dock alldrig att den Skandi naviska staten, i ett så vigtigt fall, -ovillkorhg bör grunda sitt försvarssystem på Englands el ler någon annan främmande makts bistånd, e medan sådaut aldrig kan förenas med någor stats sjelfständighet, oafhängighet och vär. dighet. Väl är den Skandinaviska stater med afseende på offensiva krafter en dverg men med afseende på sin defensiva styrka ä den en kämpe, som sannerligen ännu icke behöfver underkasta sig någon främmande skyddsherre. Dessutom gifves det flera poliuska skäl som förbjuda den Skandinaviska staten, att stödja sitt forsvarssystem mot Ryssland ensamt på Engelsk hjelp. Ty först beror uppfyllandet aj forbund med England, såvidt de äro förenade med penningeutgifter, alltid af Parlamentets samtycke 26); sedermera är Sterbritannien så inveckladt i en labyrinth af kolonialintressen, att det, i anseende till andra sjökrig, måhända ej. med bästa vilja, förmådde gifva oss den undsättning till sjöss som vi behöfde 27); i en framtid är det att befara, att den stora bölden på Storbritamniens statskropp, nationalskulden med statskrediten, em gång omsider brister med en national bankrott, och åstadkommer en invertes kris af oberäkneliga följder; och slutligen är det också en politisk möjlighet, att både vi och England, förmedelst olika politiska förbund, som kuzna uppkomma antungen af falska politiska åsigter eller genom utomordentliga politiska händelser, ej blott kunna blifva söndrade, utan till och med komma att uppiråda ieutligt emot hvarandra. Sådana händelser hafva ofta förut ägt rum med naturliga bundsförvanter, och kunna periodiskt åter inträffa. Öf rerallt är det en hufvudsats i det militära och politiska system, vi tänka oss för den Skandi1aviska staten, att denna stat alltid bör sträfva fter: alt stå på egna fötter. I fall det Tyska förbundet, såsom vi tro att let borde göra, hade till en del byggt sitt förvarssystem mot Ryssland på en marin, så skulle i kanske snarare hafva räknat på ett aldrig elande maritimt umderstöd af detta förbund, än rån Storbrittannien 25). Detta förbund utgör vår idoman i Europas första försvarslinie emot Ryssand, och derföre hafva dessa tvenne grannstater le största skäl stater kunna hafva, att lemna varandra ömsesidigt understöd i nödens stund. ngen af dessa stater kan otverväldigas af Ryssand, utan att det har inflytande på den andras ramtida säkerhet. Men me!lanledet: en Tysk örbundsmarin, som, i förening med den Skanlinaviska, skulle trygga förbindelsen mellan dessa egge sidomän, felas. Det är obegripligt att det näktiga Tyska förbundet, som gränsar till tvenne pv på AA nR st a: a LF AGS. fe TO MLA