Aftonbladet – 12 december 1836, sida 1

NORSK LITTERATUR. Om ett gemensamt försvarssystem för Sverge och Norge. (Forts. fr N:o 58.) Vi hafve redan i en föregåerde anmärknin; yttrat den mening, att dem Skandinavi ka sta tem förmår sätta sig i militärisk jemnvigt mec alla sina grannstaler, undsntagande Storbritannien. Denna åsigt har måhända hos flere af vå ra läsare uppväckt tvifvelsmål med afseende på Ryssland; vi äro derför sky!dige att någet omständligare utveckla grunden för vår åsigt i detta ämne. Ryssland har onekligen och kommer sannolikt at alltid hafva en större nomi nel sjömakt i Östersjön, än den Skandinaviska halfön, dels förmedeist sim större penningemakt, och dels förmedelst större rikedom på produk ter för en marin. Men det felas Ryssland än Bu en väsendtlig beståndsdel för en duglig ma rin, och denna brist är: en tillräcklig mängd dugliga matroser. Förmedelst denna väsendthga brist har Ryska marinen, allisedan dess skapelse af Peter den store, aldrig förmått lyfta sig till den grad af duglighet, som utmärker marinerne i de äldre sjöstaterre. I våra omdömen öfver Ryska marinen må vi icke låta blända ess af dess lysande kampanjer i Svarta Hafvet och emot Turkerne, eller emot dessa halfbarbarer i all krigskonst både till lands och sjös, utan betrakta denna marins verkliga och sanna beskaffenhet. — Det är en längesedan både af förnuft och erfarenhet bekräftad sanning, att en duglig krigsmarin nödvändigt måste vara grundad på en proportionerad handelsmarin; men en sådan felas Ryssland, eller ock är den som finnes icke af sådan storlek, att dena förmår dana ett tillräckligt antal öfrvade matroser för en stor marin. Följderne deraf måste blifva, att äfven en medelmåitigt stor Rysk floita, ännu mera en större, alltid kommer att blifva medelmåttigt bemannad med sjöfolk. Men huru mycket sjöfolkets större eller mindre duglighet bidrager att sänka eller höja maktens vågskål på hafvet, visar historien om Englands sjökrig 24). Deremot eger den Skandinaviska staten, om ej en stor, doek tillräcklig hamdelsmarin för att dana det sjöfolk, som behöfdes för en krigsflotta, hvilkem, om den ej i storlek kam mäta sig med den Ryska, dock alltid kommer