Aftonbladet – 24 november 1836, sida 2

Den Skånska Correspondenten har under sina nuvarande ledares händer på de sista tiderna icke blott uppfyllt hvad vi för något mer än ett år sedan profeterade, nemligen att allt mer och mer närma sig de s. k. mycket goda tidningarne, utan står mu till och med, i blindt afguderi för thronea och altaret, det vill saga, för den awdliga och verldsliga hierarchien, i spetsen för dem alla, emedan en bigott och iatolerant varldsåsigt börjat att der uttala sig mera systematiskt än hos någon af pressens öfriga organer. Må ingen tro att vi önska, det dessa åsigter borde hindras att fritt yttra sig. Hvarföre skulle icke Sirapismen i stat och kyrka äfven få ega sin organ ? Med logiken och förnuftet tlll motståndare, skall den under offentlighetens dagsljus, förr eller sednare drifvas in i orimiighetens och exaltationens förskanmsningar, och de vapen, hvarmed den i annat fall verkar i tysthet, blifva då mindre vådliga i dess händer. Af denna orsak har det äfven gjort oss ett nöje att se huru väl Skånska Correspondentens artiklar komma till pass för dem gamla välkända rörelsen med Insändt gods i Stockholms Dagblad. I dag har Dagbladet åter en sådan artikel från vännen i Skåne. Den angår Norrnännen och det nuvarande Storthinget, och man kunde verkligen derom säga, att sirapen flyter ofvaupå, men i botten ligger en vid första påseendet osynlig portion galla. Themat,som der moduleras, är egeutligen den fridsamhetsanda, hvaraf det nu församlade Storthingets förhandlingar skola bära stämpel, och den mera lugna ställning, som Norska representatiosem antagit, hvarjemte man får en vink om, att denna förändring skall vara en frukt af de påminaelser, sem Konungens meddelande till Storthinget af den 10 Oktober, innehåller om alla de fördelar Norge vunnit efter föreningen med Sverge. Vid dem? — heter det — skall historien ex dag länge och smekande uppehålla sig, liksom hvilande sig från mödan, att uppdraga den i öfrigt sorgliga målningen af en med få undantag af förtrycket hemsökt, i blod och brott sölad verld. En serskild, besynnerligt sammanträffande ku