Aftonbladet – 24 november 1836, sida 2

iositet, som vi ej kunne undgå att nämna, är Itt på samma gång vi läse denna artikel i Stockrolms Dagblad, hvilken till stilen så mycket iknar en af de vanliga insändarnes i Dagbladet sjelf, att man kunde tro författaren endast hafva gått öfver ån efter vatten, då artikeln blifvit hemtad ur Skånska Correspondenten, — på samma gång läses i Allgemeine Zeitung med sista posten en sknifvelse från Stockholm, som likaledas handlar om det större lugn, hvilket råder vid detta Storihing, jemfördt med det föregående. Månne båda artiklarna kunna hafva varit i säck, innan de kommo i påse? å ser det nästan ut på en omstärdighet. Ty vi ville väl fråga både insändaren och den värda Correspondenten: Hvarutinnan visada det upplösta Storthinget örist på lugn och fridsamhetsanda? Sådant får man nu först veta, och det vore derföre väl att erhålla en närmare och faktisk upplysning. Nu finner man i slutet af Dagbladsartikeln endast, att föreningen är ofullkomlig och behölver fotas på en annan grund. Men detta är just samma klagan, som yttrades i det upplösta Stortbingets Konstitutions-kommittes betänkande! Hvad frågan om Norges förkofran beträffar, har man naturligtvis äfven aktat sig att härleda detta från Norges fria Statsskick utar blott nämnt föreningen. Men huru kan detta hänga tillhopa, då föreningen är ofullkomhg, och huru kommer det då till, att Regeringen, som bäst kan inse dess åberopade ofullkomlighet, gjort ingen proposition till reform af denna, men många propasitioner till förändring af statsskicket, hvarmed Norrmännen sjelfve deremot äro ganska nöjde? Svare på det, den som kan.