Aftonbladet – 24 november 1836, sida 1

CeECL 2 IN. BRAV FF UNB. I EPS ES IE IES CHL Abe CV Re Skriften, hafva det gemensamt, att icke ul . Ifrån en allmännare och högre åsigt. Ingende ! fordrar full frihet, utan endast ett lappverl Såsom försök, att, inom den gifna restriktion: kretsen åvägabringa rättvisa, förtjena Erinrir garne visserligen uppmärksamhet, ehuru de be stämdt angifvas framkallade utaf en känsla : förnärmande, — Farhågan för enskild förlust, blott i jemförelse med andras större vinst, uta rent af genom skadliga förhållanden, hvilka lagförslaget ligga gömda, har utgjort den ur säktliga bevekelsegrunden för den i Skrifte nedlagda klagan. Det är sorgligt att granska de skiljaktighete här förete sig, först, emedan en högst be Igränsad frihet här är i fråga, och dernäst, eImedan man i lagstiftningsväg velat inbespara er rättvisa. Hvarför har man icke gått längre, och yrkat en frihet sora lätt kunde göras gagnelig fö Jalla och skadlig för ingen, i fall man fattade beslutet i dag, med gällande kraft efter tio, femton år, elier längre, under hvilken tid alla interessen hunne jemka sig, htwaremot den minsta förändring, således också de nu gemensamt föreslagna, medför vid plötsligt införande bestämda eller medelbara collisioner? Men i synnerhet, hvarför har man velat utesluta en del idkare från delandet af de få fördelar det nya förslaget erbjuder? vå Utan att i något ,fall godkänna en, auktoritets yttrande, så framt de icke styrkas af tydligt framstående förnuftsgrunder, vill man likväl här, för dem som tro derpå, upphäfva den ena auktoritetens omdöme genom motsättningen af en annans. Liksom Bergs-Kollegium ifrar för bandens bibehållande, yrkas deras lossande af Kommerce-Kollegiu.u, uti dess underdåniga Förslag till ny Slöjde-Förordning, der det förekommer, pag. 49: Orter finnas t. ex, hvarest, ehuru kolpriset är lågt, tackjernstillverkning idkas eller jernbruk drifvas till föga eller ingen vinst för ägaren. Någon har i sinnet att i en sådan ort anlägga en vida mera lönande handtering, hvarvid han äfven med vinst kunde betala kolen högre. Som likväl skogarne i denna ort äro påräknade till kolning för redan befintliga masugnar eller jernbruk, som, i händelse kolpriset steg, ej längre kunde drifvas, måste den tillämnade nya anläggningen afslås, oaktadt jernbrukseller masugnsägaren genom någon laglig handling ej kan visa, att nuvarande ägaren af skogen är förbunden att uteslutande till honom leverera kol. Förlusten häraf för det allmänna och skogsägaren enskildt kan ej bestridas, och då ifrågavarande stadgande således, till enskild förmån, är hinde:hgt för näringars uppkomst, och tillika kränker andras rätt att få, efter godtfinnande, använda sina skogstillgångar, skulle Kollegium tro, att ändring af denna föreskrift vore lämplig och behöflig, samt att endast i det fall, då visas kan, att genom lagliga afhandlingar, skogsägaren i orten tillförbundit sig att till förut anlagda verk uteslutande leverera ved eller kol, nja inrättningar i en sådan ort ej må medgifvas, så framt den sökandr ej sjelf äger tillräcklig skogstillgång. Vi anföra detta utdrag endast för att genom en auktoritets utlåtande i ämnet motväga en annans. Men om nu Kommerce-Kollegium och I Bergs-Kollegium i sådant afseende här ställas! gent emot hvarandra, måste man likväl medgifva, att det förra yttrat sig med en sakkännedom, som bordt endast väntas af det sednare, men med ojemförligt renare förstånd och statsmannaöga. Grundmotivet till alla band på bergsbruket är farhågan för skogsbrist. Har torde vara rätta stället för em fråga: om man tror att Sverige, med sin ofantliga jordrymd, någ Onstin får skog producerad i tillräcklig mängd förr än skogen öfverallt i landet får äga ett naturligt värde? Och huru skall den få eit sådant utan dess ägares bestämdt medgifoa rätt att använda sin skog huru han behagar? Det är naturligt att skogen då fredas så att han får uppkomma, hvilket zu icke är händelsen, då de fleste bland allmogen mest värdera de hjelpliga betesmarker, som uppkomma på afröjda skogsmarker, och derföre låta sina kreatur hvarje vår på sådana ställen förtära millioner, kanske milliarder. späda plantor intilldess vallen der blifvit så fast. ait trädfröes icke mera lätteligen r