Aftonbladet – 24 november 1836, sida 1

Landsböfdingen Bergenschöld och Gener: Adjutanten von Post äro anlände till stade och hafva uppvaktat H. M. Konungen. REVY AF TIDNINGARNE.. Svenska Minervas helasista nummer innehå ler, under rubriken : Granskning af crinringa vid Kongl. Bergskollegii förslag till -Ismid:sstadga, en insänd artikel, om hvilke Minerva i en not underrättar läsaren, att de införande i de liberala bladen skall blifv förvägradt, och att hon af sådan orsak medde Ilar den. Vi aose. oss böra nämna, att å: minstose hvad Af onbladet beträffar, denna ar Ttikel aldrig varit till dess redaktion insänd åt Iminstone icke oss tillhandakommen, och hafva således icke varit i tillfälle at vare si jaka eller neka till dess införande. En dyh vägran skulle också icke blifvit lemnad, i hän delse artiken blifvit oss tillsänd, så mycke mindre som deri vårt tycke är den bäst uppsats, som Sunnits i hela Minervas inneva rande årgång, och helt och hållet öfverens stämmer med de åsigter vi framställde, när Kgl Bergskollegii förslag till ny smidesstadga förs utgafs, nemligen, att detta förslag ingalunda å syftar någon sådan frihet i jernverksrörelsen som lossar denva näring från det gamla privi legiisystemet, hvaraf dem är fjettrad, eller stäl ler den under grundsatserna af någon verkli; näringsfrihet, utan endast lemnar att litet ö kadt utrymme för dem som redan äro Privilegierade, men för alla andra snarare försvårar är lättar tillfället att egna sig åt denma industn Den stora prmcipfrågan, huravida meningen a previlegier bör få räknas vidsträcktare, än til ett orubbadt åtnjutande af de ovillkorliga för. bindelser och tjevstskyldigheter af kol-lefveran etc., som med serskilda — bruksegare speciel blifvit ingångna, men täflan i öfrigt lemnas fri så vidt det kunde bero på allmänna föreskrif ter, har Kongl. Kollegium icke vågat sig på att lösa; och det är mer än troligt att regeringen icke denna gången går längre än Kongl. Kollegium gjort, då så många mäktiga och inflytelserika egare af de priviligierade verken ega tillfälle att vara närmast vill hands, för att i detts hänseende bevaka sitt förmenta, i våra Ögon för pluraliteten missförstådda, intresse. Det är ett alldeles eget förhållande med den gren af statsekonomien, som rörer jerntillverkningen och bergverksrörelsen här i landet. För densamma gälla hvarken logikens eller arithmitikens reglor. Om det t. ex. med siffror och erfarenhet skulle visa sig, att tackjernet, eller, vi vilje ett ögonblick förutsätta det, till och med sjeltva den råa malmen kunde exporteras och säljas till utlänningen till samma pris, som nu betalas för stångjernet, och att således både arbetslön och skog kunde besparas endast genom ett penndrag i författningarna, samt omätlige resurser derigenom uppstå för laudet och omätifga krafter frigöras till annat aavändande, så skulle andock säkert mången anse en fri utförsel af tackjern och malm skadlig, medan likväl ingen anser det vara skäl, att för några qvarnegares förtjenst mala gryn och sända till utlänvingen, i fall man kan få detsamma för spanmålen. En sådan utvidgad rättighet skulle väl, märkom det, icke innefatta det ringaste utöfver de grundsatser, som Regeringarns annars gjort sig en ära af att till uppmuntran för alla andra slag af manufakturer fastställa; men det oaktadt skulle de Privilegierade utan tvifvel åberopa sin rättighet, att skyddas af serskilda undantagslagar, och stänga den öfriga generationen från ena rättighet som skulle befordra det helas välstånd, endast på grund al några tillståndsbref af framfarna regeringar. Men vi återkomma till den ifrågavarande upsatsen i Minerva. Till bevis om det ozrundade i uppgiften, att vi velat vägra dess införande, och emedan vi anse den fortjema all offenlighet, meddelas den här nedan helt och hållet. Om författaren måhända på ett ställe litet poetiserat i 3in målning, så har hen derföre ickt mindre rätt i det hufvudsakliga, och detta omdöme torde icke ens böra undantagas hvac han yttrar om verkan af ett Bergskollegii till. varg. Så lyder uppsatsen Pool