Aftonbladet – 14 november 1836, sida 1

VA AA, OO oförberedt sinne. Herr H. säger, att man aj fört Juliidagarne såsom ett bevis på folkkra tens styrka mot den7 besoldade vapenmakte; Han deremot håller före, att ex af demagog åstadkommen verklig eller inbillad harm,? ic är tillräcklig ; att det ej är några få dagars mc dig strid, som afgör ett fälttågs öde, utan ; Ihärdigheten, den långvariga försakelsen, uthäi i dandet af mödor och besvär m. m. och a Idessa aldrig kunna väntas hos en sammanför leller nykonskriberad massa till lika grad, 50! Ihos en regulier stående armte, hvarjemte Hei H. i allmänhet bemödar sig att bavisa fördelar ne af en stående gammal stam, framför en be väriag, bvilken sednare han gerna vill fram ställa såsom för det mesta slagen och under lägsen. Olyckan är, att nästan all krigshistori vederlägger denna satts, och att vår egen sena ste erfarenhet dertill lemnar icke oväsendtlig bidrag. Hvar och en torde mzdgr, att vå landtvärn år 1808 var så origtigt organiseradt Isom en trupp gerna kan vara, obeklädt, o exerceradt, försedt med officersre, hvaraf all just icke voro af bästa slaget inom armcen, oc dertill beväpnadt med gevär, som icke sälla sprungo sönder vid första skotten. Likväl me 18500 man st detta landwvirn och 600 regulier soldater uthärdade Vegesach vid Lemo eu 1. tummars suid mot 8000 Ryssar, och drog si slutligen tillbaka i bästa ordning Lnästav uta förlust. Detta laudtväro visade icke plott o I förskräckthet i en enda tstrid; det fördrog el helt faluågs mödor och besvärlighotet. De I hemannade nmbgen? skargårdstlost2n ! denn i fiotta, som segrade i nästan alia de tällningar Iden hade med fienden, och som Jenerskad Isjonu, så länge denna var möjlig av hålla. At deita falttåg var mödosamt och besvärligt, tor de. Stockholms. innevånare bäst kunna bevittna söm sågo kanonslupar anlända till hufvudsta. den i December med lik och lefvande om hvarandra fastfeusna under roddar-bänkarne, oct af 50 mans besättning ofta blott 7 eller 8 tjenstbart skick. Vill man tala i fullkomlig 1ojail anda — såsom lojauten nämligen skulle hs yttrat sig före den 13 Mars 1809 — så va det likväl icke detta misshandlade, oförsvarlig! vanvårdade landtvärn, som uppreste sig moi sin lagliga öfverhet, utan det var den gamle väl klädda, väl exercerade och på allt sätt gynaade stammen. Hr H. citerade ock Spanien under Napoleons invasion, Detta finner han likväl icke vara någo0u vederläggning af sin sats, emedan de Spanska trupperue blefvo oupphörligt slagne af Franska armcerna, och det var först de Engelske härarne, som slogo Fransmännen. Häri ligger imedlertid blott en half sanning. De, som blefvo slagne i rangerade bataljer, voro nästan endast de Spanska regementerna af gamla stammen, hvilka slogos af till större delen Franska konskriberade. Guerillas-kriget var deremot det, som gjorde Fransmännen mesta skadan, emedan det var det nationella forsvaret. Men huru var Geita orgaaiseradi? Icke afen o dentlig regering , icka af någon i krigskonsten kuuanig, uian af fanatiska munkar, som lärde folket, ej att striia, men att mörda, tortera, sönderslita sina iender, och våldföra sig på sjelfva deras lik. Hvad tapperheten och pairietismen vann i Spanien, förlorades åter genom en kambalisk vildhket, som vanhedrar menskligheten, som tvang de främmaade härarne at: till sitt sjelfförsvar gå till väga På samma sätt, och som förvandlade kriget från en kamp mellan hyfsade nationer, (til en sirid på lif och död med öknens vilddjur, der mani i ömse sidor inskränkte sig till äen individuella sraften, fiouigheten och anstränguingen. Spanka kriget bevisar således icke mycket i närvaande fall, men om det något bevisar, är det till lea nationella styrkans fördel, eller rättare till ien — iadividuellas, der hvarje krigsre vet, för vad han kärmpar. Det nya franska miliiärsystem , som uppkom ned revolutionen, sysselsatte författaren i Synaerhet, och han gjorde dervid alla möjliga försök att försvaga fördelarne af den folkbeväpning, Om Organiseras genom en konaskription. Han tycker, att det lände de allierade år 1793 till ira, att de ej förlorade mer än de gjorde, d. v. 5. , allt emot de franska massorna, som hvälf les öfver dem, och Napoleons segrar tillskrifver han dels honom sjelf, emedan han var, icce biott årtusendets , utan kan bända alla -årtu-! ;endens störste härförare, samt emedan franska iarmeerne efter band samlade en ommimsl dam SP MV ol