Aftonbladet – 12 november 1836, sida 2

t. ex. Svenskarne i Neapel räufärdigat de förli hoppningar, hvartill de tidigare poemerna: Leoit pold och Herrman, gåfvo anledning. Vi hafva j: ännu en omständighet att tillägga hvad recensionen öfver första delen af en ung mans memoirer beträffar. Alven vidgående riktigheten af författarens påstående, att berömmet deröfver var till en god del oförtjent, är det dock en skyl-: dighet att nämna, det en hten personlig konsi-l: deration, — man skall kanske kalla det svag-: het — häruti bade del. En af medarbetarne i l denna tidning har nemligen varit den, som, så i att säga, satt abce-boken i handen på den un-l! j i ( p j ga mannen? i dennes barnår, och det torde anses ursäktligt, om detta 1 någon mån råkade imverka till em större benägenhet for demna ungdom, än sum vederborde, och till en mention honorable, som dock i det hela icke kunde hafva någon äfventyrligare påloljd, än att en! och annan derigenom låekades att bidraga till bokens afsättning mer än den förtjenade. Om; författaren sedan den tiden genom den förvånani de hastighet, hvarmed han utvecklat sitt verkliga skaplynne, gifvit anledwing till något olika omdömen, så ligger felet hos honom sjelf, som icke blifvit varse. sin förändring, utan tror att den ligger i Aftonbladets olika åsigter. Vi skola föröfrigt icke upptaga utrymmet med ett ord till svar på allt det fäktande i vädret emot Aftonbladet, hvarmed ofvannämnde tidningsnummer af den 2 dennes blifvit uppfylid, och hvilket förmodligen skett i hopp om att, om möjligt vore, söka tillvinna Freja någon uppmärksamhet af publiken genom Jen rephk från Afienbladet. Vi kunna så I mycket lättare förbigå detta försök, som hela numret, utom de här ofvan upptagna eitatio-; nerna, icke innehåller en enda id, icke en Igång en fras, som icke är ett svagt echo af de utanlexor, hvilka förut varit inlärda och uppreI pade emot oss af Minerva och de öfriga goda tidnirgarna, såsom att Aftonbl. redan är i sjunkande, ! eI— undergräfvet i allmänna opinionen, att det I fullkomligt saknar konseqvens och vidbållighet li åsigter, att dess karakter är att med yttersta Ihätskhet angripa alla utmärkta personligheter, Jatt det utgår såsom från en gifven trosartikel,: ifrån den grundsatsen, att det gifves ett bestämdt, (oförnekligt missnöje i landet o. ce. Det må för en så ung many,-som Freyas författare till och I med kunna anses såsom en heder, äfven att få. Jåka på hundsvotten efter Götheborgs Dag(dlad. Vi hafve derföre såsom ett litet vederlag I för den smärta recensionen öfver Svenskarna i Neapel förorsakat Förf. , velat fägoa honom med att helt enkelt meddela Läsaren Frejas här I citerade egna ord till den kraft och verkan de. formå åstadkomma. Hvad de öfriga egenskaperna hos denna pu-! blicistiska dame beträffar, när man afräknar ifrågavarande tidningskarakteristiker och några insignifiania smärre uppsatser om theatern, så -) har kennes uppträdande i. det allmänna, hvarken ; till det yttre eller inre, varit egnadt, och synes I knapt varit beräknadt, att göra furore bland. allmäsheten. Toiletten, ytterst tarflig, och klädI ningen (papperet) grå och skrynklig, bestående laf de rumera aflagda plaggen från Dagbladets I garderob, är icke egnad att locka många beunI drare. Innehållet kan visserligen kallas blanI dadt men icke litterärt, emedan hon fastmer hittills tyckes med serskild omsorg hafva und;) vikit allt, som kan värma sig litterär kritik. Politikem har Freja icke angifvit såsom något -l element, med hvilket hon ämnar hufvudsakligen I befatta sig. Också inskränker sig det politiska I egentligen till en artikel, i hvilken författaren I i rättvisligen påminner oss, att den störste man Europa har att uppvisa, sitter på vår thron, loch att Sverge under dess regering i landvidd d :) i I j I Rs nn rst nns R Rn och välmåga inom sig eröfrat Finland tillbaka — hvilket vi hoppas vederbörande riks, I dagsmän taga ad notam till nästa gång —, samt å jen annan uppsats, kallad Ett ord i sinom tid, -Iredan känd genom aftryck i Dagligt Allehanda. al Ämnet för denna är egentligen ett smickrande hj loftal öfver hvar och en af Statsråderna, dlsom får en ökad betydelse deraf, att arti1 I kelns författare tillika är handsekreterare hos den lena af Statsråden, H. Exc. Lagerbjelke, med sitt utomordentliga snille, sin under de mest invecklade, mest kinkiga politiska förhål-Ilanden pröfvade själsnärvaro, sin kännen ?dom och änvändbarhet i allt, från styreltl sen af theatrar till styrelsen af riken, sin rsällsporda stilistiska förmåga — såsom det