Aftonbladet – 12 november 1836, sida 2

alt aterlaga rollsmastarebetlattningen. Uet ar likväl icke sannolikt, att Herr Lagmannem under tiden kommer att återtaga göromålen i sin domsaga. OM TIDSKRIFTEN FREJA, till varning mot den obscena litteraturen; en artikel för äldre personer. Ett för någon tid sedan påbörjadt blad, med titeln Freja, veckoskrift i litterära och blandade ämnen, har uti en artikel för den 2 dennes under rubriken: Försök till tidningskarakteristiker, riktad mot Aftonbladet, äflats att mot oss få ihop en beskyllning för inkonseqvens, hvilken vi ansett oss skyldige att upptaga till besvarande, emedan den åtföoljes af citerade yttranden ur vårt blad. Författaren i Freja, som, enligt hvad dess Red. sjelf låter under hand förstå, är densamme som författaren af Svenskarne i Neapel, af En ung mans Memoirer rm. m., omtalar såsom ett bevis på inkonseqvrens , att Aftonbladet år 1830 berömt en af honom författad skrift , kallad Leopold, som då vann lilla priset i Svenska akademien, och tillagt densamma briljanta partier, en glänsande kolorit, en varm känsla, ett rent språk, och en vårdad versifikation; att Aftonbladet samma år nämnt ett i kalendern Psyche influtet poem, kalladt Herrman, af samme författare, såsom af icke vanlig poetisk förjenst; att jemväl första delen af En ung mans memoirer blifvit anmäld, såsom visande Phumor, sanning och en konsterfasen hand, då vi derema fördömt Svenskarne i Neapel, af samme författare, och yttrat oss mindre fördelaktigt om andra delen af de ifrågavarande memoirerna. . Författaren har, blott för att -här göra beskyllningen för inkonseqvens någorlunda plausibel, gått ända derhän, att han, likasom Petrus, förnekat sig sjelf, och uppoffrat sjelfva rimmarens egenkärlek. Han var knappt fyllda sjutton år, då Leopold författades, och har meddelat detta poem, blott för ait visa, huru föga förtjent det var af det erhållna lofordet. Likaså finner han i Herrman en krystad dysterhet, ett på reminiscenser sig närande menniskohat , en in på det besattas område ströfvande förtviflan oe. s. v. Förklaringen af allt detta, vad Aftonbladeis omdömen angår , är ganska lätt, efter sem författaren ändtligen synes önska den. Vi vilje icke åberopa den olta förekommande omstandigheten, att de flesta författare, som icke höra till de verkliga snillena , men likväl icke sakna stil och någon teknisk färdighet, kunna producera skrifter af det mest olika värde, allt efter som lyckan för tillfället mer eller mindre gynnar dem, och att alla de loford den ifrågavarande författaren råkat få i Aftombladet, haft afseende, icke på iddernas originalitet, utan egentligen pi de yttre egerskaperna af versifikationen. Vi medgifve ganska gerna, att berömmet äfven i detta hänseende åt de båda peemerna Leopold och Herrmen måhända var öfverdrifvet; men hvad det förra beträffar, bör man ihågkomma att vid omdömet uttryckligen tillades orden: så mycket man vid ett flyktigt åhörande kunde fatfa, såtom en reservation emot hvad mu skett, eller att det skulle tages såsom någon motiverad kritik. Man bör ihågkomma, det också der omständigheten, hvarom författaren erinrar, at han då var knappt fyllda sjutton år, nä detta var bekant för Recensenten, måste åstadkom: ma ett intryck till författarens förmån, oc det är ännu vår öfvertygelse, att dessa po emer röjde en, för den åldern, ingalund vanlig förtjenst. Man finner öfver allt nature Isom på detta sätt ådagalägga en ovanligt tidi; l utbildning, väcka ett bifall och en Sympath som egentligen egnas deras ungdom, och at samraa sak kan förvåna ifrån en sjuttens år ypglipg, som anses för något alldagligt och me