Aftonbladet – 12 november 1836, sida 2

a Fn OT 0 OA än denna tid numera, beklagligtvis för Freja, tyckes vara förbi, och publiken icke mer hafva sinne för produktioner af denna art. Sin smak i uppfinningen af qvicka namn ala Cederborg har författaren förut visat i den lilla boken 16—20, hvarest Hr Zamp och Mamsell Huslund m. fl. spela ibland de vigtigaste rolerna. Han har, såsom man kuxde vänta af en så stor talang, framstått med än mera glans härutinnan i Freja. Uti en enda berättelse, kallad O trohet, trohet, du är stor i Norden, der hjelten är en vaktmästare i banken och bjeltinnan en piga, och der scenen passerar mellan Norrbro och Vauxhalien, träffar man inom ett par sidorhandlanderne fVrak, Skråf et Comp., Fru Dunderhake, Styrman Akterin, m fl. och uti en annan får man veta, att Magister Rofzra är en af författarens bästa vänner. Att Vauxhallens och pigornas sfer öfverhufvud måste vara den, i hvilken Förf. fantasi helst rör sig, finner man af de gröfsta och mest otvetydiga allusioner på nästan hvarje sida i bladet. : De mest utnötta anekdoter och infall skrådas icke, blott de anspela åt det skabrösa. För att bevisa sanxingen häraf nödgas vi meddela några utdrag, och det är derföre vi vid börjaa af artikeln anmärkt, att den endast är att läsa för äldre personer. Se här ett par prof: Anekdot ur N:o 4: I ett sällskap talades mycket om former, statsformer, konstitutionella former, konservativa former. Ack! mine herrar, utropade en närvarande prelat, hvad är; allt detta emot fru M:s former? Uti N:o 13: S. brydde en gång R. för ett ömt förhållande med en viss fru i Stockholm. Min bror, inföll den sednare, huru kan du Pens anse sådant möjligt; det är ett gement förtal, jag endest vördar herne. — En morgon kring klockan fyra då S. reste ur staden, träffade han R., som just då aflägsnade sig från IPfru — s boning. Har Bror nu varit och vördat fru — , frågade S. I samma N:o har följande välkända berättefse, som redan gjort sin rund genom köken och drängkamrerna, blifvit upptagen: Tvänne högre Embetsmän, båda begåfvade med galantx fruar, hade råkat i tvist; man beslöt att slute den genom ett envig. Hvad vapen väljer Du?? frågade den häftigare af dem. Det säkraste är väl, att vi stångas, 2 svarade S. Duellen blef aldrig af. Uti samma numrcer träffas följande prof på fint och attiskt ordspel: Som vira läsare torde påminna sig, förkommer i första akten af Den Stumma från Portici en kor bak om scenen.? Hvad är det för slag , frågade en åskådare. Det låter så besynnsrligt, och lingen ser jag öppna sin raun inne på theatern. Åh, det är kos bakom kulisserna, svaradesi det honom. Jag kunde väl tro det, utropade nu den som gjort spörjsmålet, di råmade så förbannadt. Vill någon lära känna författarens moral, så: behöfves det blott slå upp numret för i Lördags, Ider han i sin theaterkritik talar om en af dessa äkta män, hvilka icke äga styrka att vara trogna, och ändå äro svaga nog att ångra sin atrohet. Uti föregående theaterbulletin varnar lförf. femte raden rättvisligen för dess häftiga Istampningar, med den erinran!, att logeraderna, som redan äro gamla, lätt kunde störta in, och ÅA nn nr SA femte raden komma ned till amfitheatern, hvarvid det heter: Femte radens damers blygsamhet skulle dessutom vedervågas på ett oförsvarligt sätt, i fall de, i lodrätt ställning nedåt, passerade förbi samtliga de underlägsna raderna. Men det är redan nog med dessa i högen tagna exempel hvaraf denna veckoskrift hvimlar. Vi hafve, utan att inlåta oss i någon uppskattning deraf, endast citerat. För att tillägga ett eget omdöme, anse. vi blott änna såsom en pligt att erinra författaren att detta icke innefattar något underkännarde af de anlag hah kan äga att behandla språket; men att stilens förtjenst, äfven om den vore den mest öfverlägsna, hvilket icke här är fallet, vanhedras af förkärleken för det Jliderliga och sedeslösa och att om en sådan, i Freja öfverallt framskymtande, oren böjelse visar sig sammanparad med en fullkomlig frånvaro af grundsatser och ett smicker till de upphöjde i samhället, som väcker misstankan om det lågaste lycksökeri, ,Iså blir den slutliga skörden endast det allmänna t I föraktet.