Aftonbladet – 4 november 1836, sida 2

vincialläkare, att, när läkare anmodas, att lemna upplysningar uti medico-legsla frågor, han bör desamma med möjligaste fullständighet och bestamdhet skyndsamt afgifve; då till deras besvarande nödigt är, att lefvande personer eller döda kropper skola besigtigas, besigtningen skyndsamt företages och hvad som befinnes, fullständigt anteckna, (dermed har Hr Å. sig icke besvärat,) samt vid döda kroppars undersökning vid strängaste ansvar icke underlåta att öppna och besigtiga alla kroppens kaviteter?? — Huru rimmar sig nu Herr Åhmans förfsrande med sådana tydliga lagbud? — Som Herr Professorn tyckes älska det kateketiska föredragningssättet, så må jag ock med ett sådant mig besvära. Var icke fråga väckt om Studeranden Palmgrens begrafningssätt, och hvarföre väcktes den? Troligen af orsak, att anledning förekom, det han drönkt sig. — Hvad stadgar lagen i thy fall? Icke solenn begrafoing. — Hvad stadgar lagen innan sådan, icke solenn begrafning får ådömas? — Undersökning af läkar, huruvida den aflidne varit i den sinnesförfattning, att han kunnat beräkna det rättsstridiga i sin handling, eller om sjelfmordet verkställts under em af förtviflan tillkommen sinnesrubbning, och i hvilzen sednare händelse, sjelfmordet anses mindre frivilligt och den aflidne berättigad till åtminstone begrafning i tysthet. Härvid bör anmärkaren äfven tillägga, att vid fråga om Palmgren hvarje tänkande läkare hade, med kännedom om Adjunkten Pålmans öppna, upplysande och värdiga vitnesberättelse, ansett Palmgrens sjelimord mindre frivilligt, just på grund af det moraliska mord, som en i mörkret smygande angifvelse förberedt, och hvilken moraliska tortur den olycklige Palmgren saknade styrka att fördraga. — Någon vanärande begrafning kunde aldrig sättas i fråga. Afven kan anmärkaren försäkra, att Domprosten Lidman uuder andra omständigheter ej undgått, att inkomma i sällskap med sin angifvelse uti obduktions-protokoliet, hvilken likväl, enligt mannens eget slingrande utlåtande, icke inverkade på begrafningen. Imedlertid erhöll i stället Stadsfiskalen Öhrnell, (son:, enligt hvad handlingarne i målet antyda, hade anmodat Herr Åhman om den nödiga undersökIningen), endast den der fatala attesten , som innehöll 1:o hvad domstolen ungefär sjelf kunde gissa; 2:o en besvuren förklaring, att obduktion var utan ändamål, och på samma gång Jen hemställan till domstolen att derom vidare :bestämma.? Var detta ett fallständigt och bestämdt utlåtande, gruudadt på ett sorgfålligt protokoll, som kunde i afseende på dem väckta Ifrågan om Herr Palmgrens begrafningssätt tjena till ledning för domstolens beslut? Nej — det Itjenade endast att förvilla ena domstol. Hvem bade väl hindrat Herr Åhman att göra obdukItiom, vid det tillfälle han anställde enskilda betraktelser öfver de der negativa och positiva tecknen? — Att domstolen eller aktor, sedan Herr Professorn svurit på, att obduktion var I ändamålslös, skulle ålägga Professorn, att andå I verkställa densamma, hade varit mer än man bi skäligen får vänta af en Kämnersrätt, och förfaseligt oartigt af aktor. Herr Professorn påstår, att han stöller sig under lagens, pligtens, vettets beskydd — : mio lirnlhaning moenaoc väl? — oo San narkaan DR