Aftonbladet – 3 november 1836, sida 2

) Många och måhända främst en del slöjdid kare torde förneka tillämpningen af allt det ta på Sveriges näringsidkare; tills vidar hänvisa vi dessa tviflare till våra gamla riks dagsförhandlingar, till de bemödanden hvarige nom man sökt bortadvocera koncessione 1809, tull den ståxdpunkt, på hvilken Sver ges slöjder och deras idkare aåannu befiwm sig, lemförelsevis till de många omständighe ter, som skulle rättvisat förhoppningen om e högre, derest beroendet ej så länge öfvat si förlamande inverkun. Troligen skall den när maste framtiden än vidare medföra en opini ons-yttring, alldeles instämmande med våra å sigter. Man skall då till öfverflöd få höra o beroendet förfaktas, vare sig att man fram ställer detta såsom ännu bestående, eller kla gar öfver dess kränkning. Apropos af främ lipgar erinra vi oss hura Ah strömer hit in förde en mängd utländska fabriksarbetare band-, strump-, klädesväfvare o. d. Fynde var så godt att man till ära för de nykomn stiftade en mängd lagar, författningar men vi, som generade dem vid hvarje rörelse ; i från den betan började de försvinna. Detä ock, så vidt vi känna, blott om Judarne ma sagt, ju mer de trycktes, ju mer förökad de sig. FN